Jetlag.

Fördelar med att ställa om till vintertid.

1. Det var ljusare när man gick till jobbet.
2. Man kände sig inte lika trött då man egentligen sovit en timme längre.

Nackdelar:

1. Eftermiddagen känns oändligt lång.
2. Det kommer att vara mörkt redan klockan fem.

Jetlag calculatorn talar om hur illa det egentligen är.

Dom som försvann.

Åh nej Kent… Inte barnkörer. Vad som hellst men inte barnkörer…

Helgen i listformat!

1. The Butcher, Baker & Candlemaker i en lövhög.
2. Rödvin. Här finns alla förutsättningar att bli en rödvinskärring (exempel; Anita Ekbergs sommarprat).
3. Taxi. Åter igen. Taxi är världens bästa färdmedel.
4. Natta mat efter krogen.
5. Ulf Lundell med en Ica kasse på söder.
6. Upptäckten att jag bara har 30 min gångväg in till söder.
7. Vinterviken.
8. Fiket i Skulpturens hus. Bästa stället för söndags brunch. Om man räknar bort alla nyblivna föräldrar och deras barn.
9. Helgens citat I; "Du är så fucked up!"
10. Vädret!
11. Tidsomställningen. Tack för den timmen!
12. Helgens citat II, sagt om Chaite, chailatte, yoga, bag in box, tidiga mornar, ansiktsmasker, att slinga håret hemma, stuprörsjeans, friluftsliv, louncha och mycket, mycket annat;
    "Det här är min nya grej"

Gubbrock.

Dagens låt:
Bob Dylan - Standing in the dooreway

Tjohoo i byttan!

Nu vankas det helg!
Elvis has left the building!

SAO.

Dagens två favorit ord:

• Kuttersmycke
• Kioskvältare

Dagens i-landsproblem.

1. Ska jag välja skoterkängorna eller clarks dojjorna att ha
   som vinterskor i år?
2. Ska jag köpa de där svarta stuprörs jeansen trots att fickorna på baken sitter lite fel?
3. Ska jag förtära alkohol i helgen eller helt enkelt strunta i
   det pga att jag inte orkar känna bakfylleångesten?
4. Det är så jobbigt att vara så här mätt.
5. Jag fick ingen klipptid förrän nästa måndag.

Högst upp på önskelistan just nu.

Svårslaget.

Dagens låt:
Hard-fi - Hard To Beat

Morgonstund har guld i mun.

Det är morgon och det är tidigt.
Klockan är halv sju och jag har just kommit till jobbet.
Det är verkligen kolsvart ute.
Det är lustigt hur många människor som ändå åker till jobbet den här tiden. Pendeln är överfull och det finns inte sittplatser till alla. Klockan 06.20.
På pendeln ser man ett fåtal kategorier människor.
Det är de unga killarna i arbetskläder. De blå snickarna och de vita målarna.
Det är kvinnor i 40-55 års åldern som jobbar på sjukhuset.
Det är invandrar män i 30-40 års åldern.
Så är det de morgonpigga laboratoriearbetarna.
Den kategorin tillhör jag.

Det är vi som trängs tillsammans på pendeln i morgontrafiken. Lite senare kommer doktoranderna och till sist grädden. Vd´s och professorer. De kommer in vid halv tio.
Efter normala människors flextider tagit slut.

Gaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!

Dumma, dumma, dumma sekvensinstrument!!!!
Fan ta dig och dina dåliga resultat!!!

Jesus is my homeboy.

Dagens låt:
Suburban Kids With Biblical Names - Loop Duplicate

Ebba von Sydow-tråden.

Åkte in till stan igår för en liten shopping spree.
Min parad gren i sport sammanhang brukar vara shopping, men igår var jag inte med i matchen.
Först på listan stod vinterskor.
Jag tror jag gick i alla skoaffärer inom Sthlms tullar, men inte fan hittade jag några skor jag ville ha. Närmast kom ett par barnskor som jag faktiskt kunde ha nu sedan mina fötter mirakulöst krymt till storlek 35-36. Fördelen med barnskor är att de är mycket billigare än vuxenskor. De här kostade 260 kr.
Jag fattar inte varför jag inte köpte dem "bara för att de var så billiga". Så skulle den gamla jag resonerat.
Men det gjore jag inte.
Jag hittade även något som skulle kunna beskrivas som scoterkängor. De tilltalade mig på något konstigt vis. Men...hade jag bott kvar i norrland kanske jag hade köpt dem...men här kändes de lite märkliga.

Nästa gren var inhandlandet av en yoga matta. Gick på sportaffär ett. Där fanns rosa och ljusblå mattor. Gick på affär två och tre...samma utbud. Det verkar som trenden inom yogamattor just nu är rosa för er som är intresserade.
Medan jag ändå var inne i sportaffären passadejag på att köpa mig ett par nya tränigsbyxor. Träningskläder är väl de plagg jag använder mest just nu, så det kändes som en bra investering.

Nästa sak på inköpslistan var tråkiga, dyra saker som mascara, hudlotion och hårprodukter...Pengarna bara försvinner för saker som mer känns som "nödvändiga" är roliga.
I min jakt på den ultimata hårinpaktningen som skulle råda bot på frizzet som satta in i mitt hår sekunden vintern kom till stan, hamnade jag nere i PUB huset. Ett ställe jag aldrig är på, men helt plötsligt hade jag alla hårvårdsprudukter i hela världen framför mig och en liten brutta framför mig som undrade om jag ville ha hjälp.
Jag sa att jag behövde ett dunder medel och hon började sitt försäljar snack. Ett tag senare hade jag blivit på lurad inte bara en hårinpackning som jag ursprungligen ville ha, utan även ett shampoo för multum med pengar. Sådan är jag, en sucker för "erbjudanden".
Jag vet inte om det var ödet eller vad, men när jag höjer blicken från min påse med hårvårdsprodukter har jag plötsligt en sportaffär framför mig. Yogamatta!
Jag går in, och när jag står där framför yoga mattorna kommer en väldigt söt yngling till expedit fram och frågar om jag behöver hjälp. Jag förklarar mitt problem med alla rosa yogamattor och han drar lite försäljningssnack angående yogamattor och jag köper givetvis en.
En mörk blå/grå nike matta. Hade jag köpt casall mattan hade jag fått en snygg väska att förvara mattan i, men det kändes lite overkill just då. Dessutom hade casall mattan inte lika snygg färg och sådant vet ju alla är det viktigaste när man köper en sak.

Efter detta var jag rätt trött efter en tretimmars tur bland folk och trängsel. Gjorde ett sista försök att hitta vinterskor, men insåg snart att jag var tvungen att ge upp.
För tunga påsar och för dåligt utbud av snygga skor.
Gick på hemköp och köpte flingor och åkte sedan hem.
Utan vinterskor men med allt annat.
Men på något sätt känns det som en misslyckad shoppingtur. Som om jag inte hade något flyt i att göra av med pengar.
Det är de där satans skornas fel!

Finn ett fel.

I Darkness låten One way ticket sjunger de:
"One Way Ticket to hell and back.
Bought a one way ticket to hell and back.
One way ticket to hell and back.
Bought a one way ticket to hell and back."

Är det inte lite dumt att köpa en biljett one way och en när man ska back, borde det inte vara enklare att köpa en tur och retur biljett?

The year of the nörds.

Just nu är det väldigt inne att vara nörd.
FC Z är ett ypperligt exempel på detta. Sällan har väl ett gäng taniga, glasögonprydda, missanpassade, unga män varit så omskrivna i våra medier som nu.
De har plötsligt blivit folkkära och alla pratar om dem och deras vedermödor.
Om stackars Tore som bröt ihop och börjar gråta efter boxningen eller när killarna fick rejält med stryk av Hammarbys 14-åriga flickor.
Helt plötsligt har alla som inte var sportnissar under skoltiden fått 15 personer att identifiera sig med. Ett helt lag som vi kan vara "vi" med på riktigt.
Enligt ZTV är det här killar som gillar att titta på animerat, läsa manga, lagar mat, sova, sitta vid datorn, vara i naturen, lyssna på musik och kolla på film.
Ett mycket ovanligt gäng med andra ord.



En annan "tönt" i tv just nu är Seth Cohen i OC.
Också en kille som gillar serier, musik och tv-spel.
Också en kille som inte heller framställs som direkt "sportig". Istället går han omkring och bär på ett mindre förakt mot vattenpolo killarna. De där biffiga "vadå"-killarna som får alla brudar.

Adam Brody i sina fina kalsonger.

Det lustiga i kråksången är hur dessa killar uppmärksammas för deras "tönt" egenskaper. Det är ok att vara dålig på sport, det är ok att vara ful, det är ok att vara insnöad på suspekta områden. Hell, du kan bli kalsong modell ändå! Det har ju både FC Z killarna och Adam Brody blivit.

Målvakten Daniel Stjärnlöf i sina fina kalsonger.

Om sådana speciella intressen som att laga mat, sova, sitta vid datorn, vara i naturen, lyssna på musik och kolla på film räknas som töntiga.
Då är det är bara att acceptera att vi alla är nördar innerst inne.

Ännu en lista.

Låtar radion spelar som jag absolut inte står ut med just nu.

1. Pussycat Dolls & Busta Rhymes - Don't Cha
2. Sugababes - Push The Button
3. Lena Philipsson - Unga Pojkar & äldre män
4. Bodies Without Organs - Sunshine In The Rain
5. September - Satellites

Dagens siffra.

Läste i tidningen att Roxettes låt "It must have been love" har spelats över fyra miljoner gånger i amerikansk radio.
Fyra miljoner gånger.
FYRA MILJONER GÅNGER.

För det ska Per Gessle få en utmärkelse av USAs motsvarighet till STIM.
Hösten 2000 fick herr Gessle pris för att samma låt spelats tre miljoner gånger i USA.
Jesus.

051025.

Idag:

• 3 grader kallt
• Dubbla vantar
• Mössa + två huvor
• Löning
• Försenade tåg
• Yoga
• Otvättat hår
• Möten

Tra la la.

Dagens låt:
Death Cab For Cutie - Soul Meets Body

Karim Delamater [karimoitpwu@d2message.de]

Dagens spam mail:
"I am in good health and have always enjoyed sex.
I was losing my erection during intercourse and during oral sex with my girlfriend.
It was difficult to pinpoint the problem so I decided to order some Vjagrra online.
I ordered my Vjagrra which arrived in several days. I ordered 4x100mg pills and on the weekend decided to give it a go without saying anything to my girlfriend ;) 35 minutes before we went to bed I took half a pill, and WOW! what a difference.
I had a rock hard erection for over an hour of non stop sex. Even after I had climaxed I was ready to go again in twenty minutes, which we did. this lasted for over two hours, and I was still hard in the shower after.
It was like being a teenager over again. Amazing!
If you have a problem, try Vjagrra, it is great http://www.guidetowa.com/
Karim Delamater"

Jag tycker det är fint att spam mailen har blivit lite mer personliga nu för tiden. Det är väldigt vackert att Krarim vill dela med sig av sin historia.

Brev till SL.

Hej SL.
I söndags morse när jag stod på centralen och väntade på mitt tunnelbanetåg stod en städare från Connex också på perrongen. Tåget mot Norsborg kom och passerade, utan att något hände. Mitt tåg mot Fruängen kom och jag gick in. Alldeles bakom mig följde städaren och när jag tittar på sittgruppen bredvid där jag satt mig, är det fullt med utstrött spån där, nästan som sågspån. Likadant spån som städaren bär med sig i sin påse.
Jag antog att någon överförfriskad person vomerat där.
Jag blev då väldigt nyfiken på hur kommunikationen fungerade.
Vem hade strött ut spånet där i första ställe? Var det samma städare som stod på perrongen och väntade? Var det någon annan? Hur visste städaren på perrongen vilket tåg han skulle kliva på? Och hur visste han i vilken vagn spånet låg? Vad hände med spånet efteråt? Sopade han ner det på spåret? Mitt tåg lämnade perrongen så jag hann inte se vad som hände efter att städaren klivit av. Finns det en central som synkroniserar städarna?
Med vänliga hälsningar


Ditt e-brev till SL måndagen den 24 oktober 2005 kl 08:57 har skickats iväg!Tack för dina synpunkter! Det här är ett automatiskt svar som bekräftar att ditt e-brev har kommit fram. Brevet kommer att registreras.Vänlig hälsning,SL.

Hypokondri tråden II.

Det började lite svagt förra veckan, fortsatte i helgen och det var det första som sas när jag kom till jobbet i morse. Det står i alla tidningar och det pratas om det i radio och i tv.
Fågelinfluensan.
Så fort någon hostar lite eller känner sig lite trött så är det fågelinfluensan som är i farten.
Det ska bunkras Tamiflu eller Relenza till sig själv och hela sin familj och fan ta de där läkarna och politikerna som lägger beslag på allt vaccin för egen del.
Och när Aftonbladet och Expressen i helgen skrev om de döda änderna man hittat vid Eskilstunaån eller papegojan i england, ja då var epidemin över oss.

Jag bara undrar, hur ofta har du kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring? Fåglarna utsöndrar viruset i sin avföring, och jag kan ju bara tala för min egen del, men jag har inte så ofta kontakt med vare sig fåglar eller deras avföring.
Det är inte småfåglarna vi ska vara rädda för.
Man måste se saker från ett större perspektiv.

Det största hotet mot människors hälsa är inte fågelinfluensan som den ser ut idag, utan risken att den ska förändra sig och ge upphov till en helt ny influensavariant som snabbt kan spridas globalt bland människor.
En så kallad pandemi.
Pandemier drabbar enligt Smittskyddsinstitutet cirka 10 till 30 procent av hela befolkningen. Man räknar med att det inträffar cirka fem pandemier med olika influensavirus varje århundrade.
Det är läskigt.

Uppsala.

Åkte till Uppsala i helgen för att hälsa på en vän. Och det är så roligt att åka iväg, men jag blir alltid så låg när jag ska åka tillbaks. Det är som att mitt liv känns ok så länge jag bara lever i min lilla bubbla.
Vaknar, äter frukost, åker till jobbet, åker och tränar, somnar.
Men när jag åker iväg och helt plötsligt få ta del i en annan människas liv, leva i dennes sfär och se pojkvän, vänner och arbetskollegor, blir jag så plågsamt medveten om vad som saknas i mitt liv. Jag saknar så relationer...Och då menar jag verkliga relationer, sådana som innehåller toppar och dalar. Inte de relationer som bara finns i mitt huvud. De har också toppar och dalar, men de är inte verkliga.
De är sammanflätade av mina spöken och drömmar av vad som kunde ha hänt.
De är bara på låtsas.
De är rätt tragiskt att de enda relationer jag har är påhittade i mitt huvud.

Dagens låt:
Christian Kjellvander - Dreadful, Isn't It

Stövlar II.

Jag förstår fortfarande inte den här stövel-grejen.

Blandband.

Brände en skiva till en vän igår kväll. Det här är resultatet.

1. Hard Fi-Hard To Beat
2. Colin Hay-I just dont think ill ever get over you
3. Elton John - Tiny Dancer
4. Hellsongs - Run to the Hills
5. Bob Dylan - Mr. Bojangles
6. Christian Kjellvander-Drunken Hands
7. Death cab for cutie-Soul Meets Body
8. Sigur Ros-Hoppipolla
9. Antony and the Johnsons-Hitler in My Heart
10. Rufus Wainwright - I Don't Know What It Is
11. Christian Kjellvander-Roaring 40's
12. Ryan Adams-Wonderwall
13. Simon & Garfunkel-The only living boy in n ew york
14. Billy Joel - Piano Man
15. The Polyphonic Spree- Hold Me Now
16. Waterboys - She Is So Beautiful

Fredags tråden.

Dagens låt: Madonna - Hung up

Vykort II.

Vykort från drömfabriken.

Untitled post.

Stövlar.

Vad är grjejen egentligen med det här stövelmodet?

Fulla händer.

Det var frost i morse. Och 0.6 grader "varmt".
Människor frös och kall rök kom ur munnen när man andades.
Jag frös i mina stickade vantar. Funderar på om det inte är tid för dubbla snart.
Och långkalsonger.
Med Christian Kjellvander´s Faya i ipoden har hösten ett nytt soundtrack.
Hösten har gått från att vara gul, vacker, äventyrlig och solig med Kanye Weste rythmer, till att vara stilla, ensam och vemodigt. Christian är stilla, ensam och vemodig i sin musik.
Och träden saknar snart sina löv.

Dagens låt:
Christian Kjellvander - Drunken Hands

En gata nära mig.

Shopping lista.

1. Nya vinterskor
2. Yoga matta
3. Christian Kjellvander´s Faya
4. Kånken rygga
5. Yoga bok
6. Nya byxor att träna i
7. Mascara
8. Tvättkorg från IKEA

Fortfarande många dagar kvar tills den 25e.

Nummer ett.

Dagens låt:
Vapnet - Kalla mig

Yrkesetik.

Idag ska de spola stammarna i mitt hus. Här om veckan var det dags för fönster målning.
Det är tydligen sådant som händer lite nu och då när man bor i bostadsrätt.
Folk lägger lappar i min brevlåda som informerar att nu är det dags för det ena och det andra. "Är ni inte hemma när målaren kommer kan ni lägga nyckeln i brevlådan där och där".
Självklart är jag inte hemma dagtid när målaren eller rör-gubben kommer.
Jag arbetar.
Så istället måste jag ta mig till suspekta lokaler och lämna in min nyckel i diverse brevlådor som det inte står mycket annat är något företagsnamn man aldrig hört talas om .
Osäkerheten är lika stor varje gång, har jag lagt den i rätt brevlåda? Fattar de att det är min lägenhet nyckeln går till?
För tillsammans med informationsbrevet om att arbete ska utföras i lägenheten, får man även ett mindre hot om vad det kommer att kosta om man inte ger dem tillgång till lägenheten.
Idag skulle misstaget kosta 890 spännas.
Samtidigt som man har en tidsbegränsning när man senast ska lämna in nyckeln, så vill man inte lämna den för tidigt...någon får ju helt plötsligt tillgång till min lägenhet.
Någon kan komma in i den precis när som hellst. Jag ser framför mig hur jag vaknar mitt i natten och någon bara står där...
Sist jag gav någon "tillgång" till min lägenhet, behöll de nycklarna i fyra dagar.
Fyra dagar, fyra nätter av tankar på att någon kanske står vid sängen och tittar på mig.
Eller något ännu värre.
Jag litar inte på folk.
Folk är skumma.
Då återstår det bara att se om jag har dator, dvd, stereo eller tv kvar när jag kommer hem från jobbet.
Eller om jag måste betala 890 kr för ett icke utfört jobb.

Tisdagsgnäll.

Det är tisdag.
Långt til helgen och jag är trött och grinig. Less på att frysa och det är bara mitten på oktober. Det bådar inte gott inför den stundande vintern.
Sa jag att jag var trött?
I morse när jag vaknade kändes det åter igen som om någon hade hoppat på mig. Det var mörkt och kroppen ville inte lyda. Jag behöver semester. Jag behöver få vara ledig. Varför har man så få semesterdagar för?
Idag är det tisdag.
Idag är det yoga! Det är nog det bästa med tisdagarna.
Obcervera att det inte är jag på bilden.
1. Jag är inte så vig än.
2. Jag är inte man.

Jumping in puddles.

Dagens låt:
Sigur Rós - Hoppipolla

Saxat ur lokalpressen.

23-årig Härnösandsbo misshandlad
En 23-årig Härnösands-yngling utsattes för en brutal misshandel omkring klockan 24 under natten mot söndagen.Den unge mannen hade besökt motorcykelklubbens gård i Vangsta utanför Härnösand och hade beställt en taxi för att åka hem.När taxin kom hoppade ynglingen in i den vilket dock visade sig ödesdigert. Tre män kom fram till bilen och slet ut 23-åringen ur fordonet. Tydligen var det fel taxi som ynglingen antog var hans.Utanför bilen fortsatte misshandeln. 23-åringen knuffades också utför en slänt och misshandlades därefter ytterligare.23-åringen känner igen i vart fall en av gärningsmännen och har uppgett dennes namn för polisen. Det finns därför gott hopp om att misshandeln ska kunna utredas och de skyldiga får sina straff.


Ja...det var en ordentlig fest. Sex. Drugs. Rock'n roll. Och lite misshandel.

Sammandrag av helgens fest.

1. Öl. Fler är de beräknat tillåtna. Av någon anledning begövde jag aldrig betala. Tror jag ska börja göra det. Då kanske det blir färre.
2. Zandras fantastiska version av Paradise city!
3. Charlies nya frilla! Den var kort och han såg ut som en monchichi.
4. Bandens Sunglares och backdrafts ljudvolymer. Det ringer fortfarande i mina öron.
5. Att stå med Linkan och bevittna en av mina bästa vänner ha en mindre orgie i bastun. MYCKET surrealistiskt. Topp ett på listan saker man aldrig trodde man skulle uppleva.
6. De obligatoriska drog diskussionerna.
7. En kille frågade om mitt telefonnummer!
8. Erikssons eviga tjat om att "vi har hånglat"! Det har aldrig hänt. Det kommer aldrig hända.
9. När jag vid två på natten utbrister"jag är sjukt hungrig" och genast får en helt fantastisk tallrik med potatissallad och bröd serverad!
10. Den stora MC-killen i skinnväst som så fort han såg mig sa att jag var söt.
11. Taxi hem. Det bästa av färdmedel.

Titt Norrland!

Cheese cake med drottningkräm on top.

Om mindre än två timmar får jag ta mina saker och åka här ifrån. Jag längtar så mycket att jag får pirr i magen. Tänker på hur jag åker till flygplatsen, köper mig en tidning och går igenom säkerhetskontrollen. Hur jag har varit förutseende nog denna gång att plocka ur min överfallsspray, så de inte tar den i kontrollen som de gjorde förra gången.
Hur jag sätter mig i terminalen, öppnar min tidning och börjar lösa korsordet. Efter en tid ropar de ut att det är dags att gå ombord på planet.
Och sedan är jag på väg.
På väg bort, på väg hem.
På väg.
Väl framme kommer min pappa och möter mig. Och vi åker bil i höstmörkret, in mot staden. När vi närmar oss, kommer man se vårdkasen torna upp sig och då är man hemma. Då känns det i hela kroppet att man kommit hem. Lugnet sprider sig och borta är då STHLM och allt vad det livet innebär.
Hemma.

Det första jag ska göra är att åka till mamma för att äta kaka med mamma, man, mormor, mormors syster och man. Cheese cake med drottningkräm on top.
Det ni.
Så är det att komma hem.

Topp tre just nu:

1. Att det är fredag. No more work!
2. Jens 30-års fest i morgon. Ett ypperligt tillfälle att få ha mitt nya, jävligt snygga linne.
3. Yoga. Tisdagskvällens pärla.

Celebrate good times, come on!

Dagens låt: Diana Ross - I'm comming out

Heaven Knows I'm Miserable Now.

Dagens citat: "Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?" från filmen High fidelity.
Kommer ihåg hur min vän hade ett tidningsurklipp på sitt kylskåp som handlade om hur Morrissey hade börjat äta lyckopiller och därför hade problem med sin nya skiva, för alla nya låtar han skrev blev så glada.

Inte långt kvar nu Gammelsmurfen!

Fantastiska Tove skickade följande mail till mig:
"Sakta men säkert...... närmar vi oss helgen. "

Humorn i det hela var att skelettet rörde sig smygande frammåt.

Hon har en poäng. I morgon är det fredag och jag känner redan hur jag börjar komma in the mood.
Ska besöka norrland och jag längtar så!
Ser förresten inte skelettet ut som en dansande Michael Jacksson?

Hypokondri tråden.

Har haft ont i huvudet i snart fyra veckor.
Det är en ny sorts huvudvärk. Inte den klassiska kniv-bakom-vänster-öga-migränen, utan en helt ny smärta. Nu sitter värken helt plötsligt på höger sida. Fast uppe på huvudet. Som en mössa. Men en mössa som bara sitter på höger sida av huvudet.
Har börjat fundera i hjärntumör banor. Eller bristande blodkärl i hjärnan.
Fast jag tror det hela går att förklara med stress.
Fick en blackout i förrgår. Åkte in till stan och skulle till Åhléns. Brukar alltid gå samma väg, markplan, dit.
Men så plötsligt var det som att jag vaknade upp efter ett svart töcken och fann mig irrandes nere i tunnelbanan, och jag har ingen aning hur jag kom dit. Ja, jag vet ju hur man hittar dit, men jag har aldrig tagit den vägen till Åhléns, mycket på grund av att det inte direkt är en väg till Åhléns.
Jag kommer ihåg hur jag läste om en man som var på väg att bli utbränd, som en dag på väg hem från jobbet sträckte sig för att plinga på bussen, så han kunde kliva av på sin hållplats.
Det var bara det att han satt i sin bil.

Dårskapen är nära nu.

The lack of.

Dagens låt: Royksopp - What else is there?

Kaffetåren den bästa av tårar är.

Är så trött idag. kroppen vill inte riktigt hänga med. Det känns som om någon hoppat på mig under natten. Kan det vara så?
Skulle behöva en kopp kaffe, men av någon anledning har jag fått för mig att jag inte ska dricka kaffe på ett tag (hälso-jaget håller på att ta över). Det hela började med att jobbets kaffe smakade satan. Så illa att jag slutade dricka det. Och vips hade det gått två veckor utan kaffe. Och sedan blev det en mani. Inget kaffe. Inga gifter (förutom öl då). Men idag funderar jag på om jag inte bara ska ge efter...

Gary McKinnon.

Läste om den 39-åriga Londonbon som ägnat sju år av sitt liv till att hacka sig in i amerikanska militära databaser för att leta bevis för att USA har information om utomjordingar.
För detta offrade han sitt jobb. Sitt sociala liv och sin flickvän.
Och bevis det hittade han.
Bevis för att USA har en hemlig rymdflotta.
Antigravitationsteknologi.
Sattelitbilder på ufon.
Tyvärr kom han sig aldrig för att spara några bevis.
Han var för stenad för att tänka på det.

2 grader Celcius.

Så kallt det var i morse när jag stod och väntadepå bussen. Det kändes nästan som om det var tid att plocka fram vantarna. Stod där och vände blad i morgonens metro med stelfrusna händer.
En av många nackdelar med vintern är problemet att vända sidor i tidningen med vantar på.

John Blund.

Titta, kom och titta kom sätt er här omkring

Det dröjer säkert ännu en stund

innan sömnen kommer med John Blund

han vill visa oss någonting.
Läggdags, det är läggdags för klockan slagit sju

vi träffas säkert åter en dag

då vi roar oss i annat slag

sov så gott god natt med er nu.

Tror jag ska gå och lägga mig snart. Den här dagen har gjort allt den kunnat för mig. God natt.

Dawsons creek.

Tänker på de stora frågorna just nu.
Jag hamnar alltid på det här stället efter jag tittat för mycket på tonårsserier på tv. Sådana där alla verkar leva intensiva och känslofyllda liv. Alla har relationer och interagerar med människor. Allt verkar vara så starkt och människors känslor är så verkliga.
Sådant är inte mitt liv. Jag vet inte, det kanske har varit en gång. Men sedan orkade jag inte mer. Eller, jag klarade inte mer. Jag orkade inte ta emot mer smärta, så jag stängde av. Och sedan dess har jag varit avstängd. Det är inte så att det inte inträffat saker i mitt liv de senaste åren. Och utåt sätt ser jag säkert ut att reagera på dem. Jag kan gråta, jag kan skrika. Men inget av det känns inombords. Där är jag bara tom. Hjärta, smärta, saknad, desperation, frustration, jag ser nog ut att uppleva dem alla. Men inombords är det bara tomt.
Jag ser dessa serier, och jag vill också vara där de är. Jag vill känna så starkt för någon, att det blir verkligt. Ja nästan fysikskt. Går det i verkligheten, eller är det bara något man ser på tv? Ungefär som att bilar som kör över ett stup alltid exploderar.

Dagens låt: Jeff Buckley-Last goodbye

Choklad hangover?

Känner mig tråkig idag. Totalt oinspirerad.
Hjärnan känns som sockervadd och snart kommer väl jobbångesten börja kicka in.
Suck.

Oompa-Loompas

För att fortsätta på choklad temat avslutade jag kvällen med att se Kalle och chokladfabriken på bio.
Det är på något sätt så där, som Willy Wonka, jag tänker mig att Michael Jacksson har gått omkring inne i sitt Neverland.

Besök i Willy Wonka land.

Idag var jag nog i himmelriktet. Det var choklad festival på Nordiska muséet. När vi kom dit, förtio minuter efter att de hade öppnat var det redan 150 meters kö. Men skojjar du att det var värt det när vi kom in. Där fanns choklad fontäner. Där var praliner. Miljoner praliner. Där fanns choklad tårtor. Choklad statyer. Där fanns fat och skålar med smakprover. Där fanns stora behållare med flytande choklad, kolor och marmelader man kunde ta skedar och bara sleva ur... Det var...helt galet!

Och jag åt. Och åt. Och åt. Efter att tagit mig igenom halva mäss hallen, insåg vi att man kan inte äta av allt. Då mår man illa. Där efter började vi vara lite kräsna. Åt inte längre den rena choklad av olika kakao halter, utan enbart praliner. Lyx praliner. Efter att ha fått en överblick av utbudet, blev det tid att inhandla praliner att ta med hem. Inhandlade choklad lakrits praliner. Pistage nöt choklad praliner. Kardemumma choklad praliner. Lavendel honung och cayenn choklad praliner. Citron och lime choklad praliner. Gula änkan champagne choklad praliner. Åtta kronor styck praliner. Många åtta kronor styck praliner. Det blev dyrt.

Höstlöv.

Idag är en helt underbar höstdag.

Giddy up Jolly Jumper!

Jag har hittat mitt drömyrke. Och det finns till och med kurser att gå för att nå dit. Jag måste bara skrapa ihop lite stålars så jag kan åka till Australien. Jag ska bli cowgirl. Jag ska gå en kurs och lära mig sadla hästar, mjölka kor och kasta lasso. Ja till och med sätta upp stängsel. Det är sånt man gör som cowgirl.
På dagarna ska jag driva boskap, färdas mil på hästryggen och bli smutsig. Om kvällarna ska jag sitta vid lägerelden, drickandes öl i eldens sken. Laga vita böner i någon skitig panna medan ett munspel ljuder från någonstans i bakgrunden.
Ja…Det blir bra. Jag tror jag ska lämna labbet för Australiens vidder. För hästarna och för lägerelden. Kanske kan jag träffa mig en tuff cowboy där också. Någon jag kan rida iväg i solnedgången med. Allt medan musiken ljuder och eftertexterna börjar rulla.

Humor.

Här om dagen hade min arbetskamrat lånat min dator. När jag kom tillbaks och skulle använda den så reste han sig och gick. Jag satte mig ner och ständgde ner fönstret han hade haft öppet. Då möts jag av det här. Lustikurren har bytt ut mitt skrivbordsunderlägg. Det är humor!

Working in a goldmine, going down, down, down.

Då var det äntligen fredag igen efter en lång vecka nere i gruvan. Ibland är det väldigt mörkt där nere. Nu har man två dagar på sig att hitta upp till marknivå igen.

Victor.

Läste att de nu hittat Victors 17 åriga kropp i Nybroviken. Det gjorde mig så ledsen. Han skulle ha fyllt 18 år i morgon.

Minnen.

Länge kunde jag inte minnas. Det var för nära inpå. Allt var så svårt och stort och ohanterbart. Allt var så infekterat. Jag ersatte tankarna med annat. Tänkte på lättsammare saker och varje gång de började närma sig…så vek jag bort dem. Ungefär som man viker bort blicken när man börjar känna sig lite osäker.
Så gick dagarna. Veckorna. Och plötsligt fanns de där. Minnena. De dök upp som små blixtrar för min näthinna. Och varje gång brände det till på mina kinder. Av skam eller av hetta. Det vet jag inte. Både och kanske.
Så kom bilderna. Oftare och oftare. Ibland när jag skulle sova. Ibland på tunnelbanan. Och varje gång ville jag ha mer. Tanken gick från minne till planering. Jag ville ha mer. Desperationen satte in och där den kom in gick värdigheten ut. Efter en tid fanns inga minnen. Bara desperation. Efter att ha försökt få ett tillfälle att ske, en gång. Två gånger. Kanske till och med tre gånger eller var de fler? Fanns det nog ingen mening längre. Lönlös, ja, så var det nog. Började försöka glömma igen. Försöka bädda ner minnena där de legat i dvala innan jag släppte dem fria. Försöka att gömma, försöka att glömma.
Snart minns jag nog inte längre.

Vykort.

Utsikten från mitt skrivbord på jobbet.

Fruktdrinkar är det nya ölet.

Hade en helt fantastisk kväll igår. Gick först och tränade yoga med min vän Theresia. Det var så roligt och jag kände mig så stark och vig. Det var i och för sig bara andra gången, så jag har förhoppningar om att bli bättre, men Åh, så roligt det är.
Har kanske inte fått jätte koll på den där andningen, försök själv väsa som en orm långt bak i halsen medan ni andas med näsan och har huvud i golvet och alla ben i taket. ..
Efter yogan var vi båda så uppfyllda av sundhet och lycka, att det inte riktigt gick att åka hem. Teresia var sugen på juice, så vi stövlade in på en bar i våra svettiga joggingbrallor och började beställa fruktdrink efter fruktdrink.
Theresia är även hungrig, så hon beställer in soppa och får på köpet ett ostron. Enbart detta lilla ostron blir till en upplevelse, då varken hon eller jag ätit ostron förr.
Efter ett tag kommer hennes pojkvän och en vän till honom förbi. Vi fortsätter till deras smått undrande blickar att hälla i oss fruktdrinkar, medan de lite mer normalt håller sig till alkohol. Efter en stund kommer Theresia på att hon är hungrig, igen. Och beställer in ännu mer mat. Vännen gör henne sällskap och beställer in en massa ostron och Theresia är helt hög av all frukt, så hon sitter bara och skrattar, och skrattar, och skrattar.
Och jag bara njuter av att få sitta i en stimmig bar, bland upp-piffade människor, i mysbyxor, drickandes fruktdrinkar.

Labilt läge.

Idag har jag:
*Nästan börjat gråta på jobbet
*Behandlats som om jag vore tre år av min chef
*Haft ont i magen hela dagen för jag bara väntar på att helvetet ska braka loss.

Tre timmar kvar tills jag får gå hem. Längtar.

Donnie Darko.

Vad lärde vi oss från gårdagens post? Att ingenting blir som man tänkt sig. Det blev ingen utgång med Theresia. Har isället suttit hemma i soffan och tittat på Donnie Darko.

Idag har varit en ytterst händelsefattig dag. Jag vet inte, har känt mig låg ända sedan jag vaknade i morse. Har försökt sova bort känslan hela dagen, men den satt ihärdigt kvar. Tillslut tog jag på mig jogginkläderna och gav mig ut och sprang. Efter 25 minuter av snorande och höststormar var känslan fortfarande inte borta, så då gav jag upp. Det var då jag bänkade mig framför Donnie D istället.

http://www.donniedarko.com/