Cheese cake med drottningkräm on top.

Om mindre än två timmar får jag ta mina saker och åka här ifrån. Jag längtar så mycket att jag får pirr i magen. Tänker på hur jag åker till flygplatsen, köper mig en tidning och går igenom säkerhetskontrollen. Hur jag har varit förutseende nog denna gång att plocka ur min överfallsspray, så de inte tar den i kontrollen som de gjorde förra gången.
Hur jag sätter mig i terminalen, öppnar min tidning och börjar lösa korsordet. Efter en tid ropar de ut att det är dags att gå ombord på planet.
Och sedan är jag på väg.
På väg bort, på väg hem.
På väg.
Väl framme kommer min pappa och möter mig. Och vi åker bil i höstmörkret, in mot staden. När vi närmar oss, kommer man se vårdkasen torna upp sig och då är man hemma. Då känns det i hela kroppet att man kommit hem. Lugnet sprider sig och borta är då STHLM och allt vad det livet innebär.
Hemma.

Det första jag ska göra är att åka till mamma för att äta kaka med mamma, man, mormor, mormors syster och man. Cheese cake med drottningkräm on top.
Det ni.
Så är det att komma hem.