fredag, september 29, 2006
Städmani.
Sitter just nu och fipplar mer en partikelräknare.
Den hittar 6973 partiklar större än 0,5uM och 1 216 076 partiklar mindre än 0,5uM i luften på mitt rum. Då har den bara mätt på en kubikmeter.
En människa kan se en partikel som är 40uM.
Då förstår ni hur mycket skit som seglar runt i luften.
Och då städades ändå kontoret igår.
Den hittar 6973 partiklar större än 0,5uM och 1 216 076 partiklar mindre än 0,5uM i luften på mitt rum. Då har den bara mätt på en kubikmeter.
En människa kan se en partikel som är 40uM.
Då förstår ni hur mycket skit som seglar runt i luften.
Och då städades ändå kontoret igår.
torsdag, september 28, 2006
onsdag, september 27, 2006
tisdag, september 26, 2006
lördag, september 23, 2006
Hrmf mummel mummel.
Åh...varför kan man bara inte säga hej och gå vidare. Varför känner man sig manad att stanna och prata. Vara trevlig. När man helt enkelt inte kan det.
Varför kommmer det bara svammel och konstiga ord ur min mun.
Varför kan man bara inte hålla käften.
Nåväl. Nu vet han att jag bor här.
Varför kommmer det bara svammel och konstiga ord ur min mun.
Varför kan man bara inte hålla käften.
Nåväl. Nu vet han att jag bor här.
fredag, september 22, 2006
Höst, shopping och snor.
Så vaknar man upp till ännu en ny dag.
Det första som slug min i morse var att jag sålde min lägenhet för 1 225 000 spännas igår. Tjohoo, nu kan man shoppa utan dåligt samvete.
Överst på önskelistan står
Förövrigt har jag börjat få lite hemlängtan. Till norrland. Vill gå i skogen och se gula löv. Andas kylig höstluft och radion spelar dålig eurotechno och då tänker jag alltid på kajjan.
Dags att åka hem snart.
Annars är jag mest trött, sliten, färgig och snorig. Idag igen.
Det första som slug min i morse var att jag sålde min lägenhet för 1 225 000 spännas igår. Tjohoo, nu kan man shoppa utan dåligt samvete.
Överst på önskelistan står
- Matberedare
- Platt-Tv
- Två st fåtöljer
- Fårskinnsfäll
- Hyllor
- En lampa
Förövrigt har jag börjat få lite hemlängtan. Till norrland. Vill gå i skogen och se gula löv. Andas kylig höstluft och radion spelar dålig eurotechno och då tänker jag alltid på kajjan.
Dags att åka hem snart.
Annars är jag mest trött, sliten, färgig och snorig. Idag igen.
torsdag, september 21, 2006
Läget just nu.
- Trött, sliten, färgig, tränigsvärk.
- Kartonger. Överallt.
- En less broder.
- En bruten fader.
- Budgivningsvakuum. Vad händer egentligen?
- Rastlöshet. Varför måste man jobba när man bara vill ägna sig åt flytten?
måndag, september 18, 2006
Dagens låt.
New Order - Blue Monday
Kändes inte världen lite mer hård, kall och omänsklig när man vaknade upp i morse? Som om världen var redo att sparka lite mer på de som redan ligger ner. Nästan som om de förtjänade de, för vi vet ju alla att världen är full av bidragsfuskare och att alla människor blir lyckliga människor bara man har ett jobb att gå till (självklart spelar det ingen roll vilket sorts jobb det är, det kan till och mer vara ett "låtsas jobb", men alla människor förtjänar ju den "lycka man kan uppnå genom att ha ett jobb att gå till" som Herr Reinfeldt så vackert sa igår).
Och varför skulle unga människor behöva en anställningstrygghet?
Och varför skulle man behöva social trygghet?
Huvudsaken är ju att vi slipper trängselskatten. Och fastighetsskatten. Och att hyresrätterna kan ombildas till bostadsrätter.
Och Herr Leijonborg kommer att bli en utmärkt utrikesminister. Det är jag säker på.
Kändes inte världen lite mer hård, kall och omänsklig när man vaknade upp i morse? Som om världen var redo att sparka lite mer på de som redan ligger ner. Nästan som om de förtjänade de, för vi vet ju alla att världen är full av bidragsfuskare och att alla människor blir lyckliga människor bara man har ett jobb att gå till (självklart spelar det ingen roll vilket sorts jobb det är, det kan till och mer vara ett "låtsas jobb", men alla människor förtjänar ju den "lycka man kan uppnå genom att ha ett jobb att gå till" som Herr Reinfeldt så vackert sa igår).
Och varför skulle unga människor behöva en anställningstrygghet?
Och varför skulle man behöva social trygghet?
Huvudsaken är ju att vi slipper trängselskatten. Och fastighetsskatten. Och att hyresrätterna kan ombildas till bostadsrätter.
Och Herr Leijonborg kommer att bli en utmärkt utrikesminister. Det är jag säker på.
söndag, september 17, 2006
Today is a great day.
Sitter och väntar på att far och bror ska komma med bil, penslar och arbetskraft till Sthlm, hämta upp mig för att sedan dra till Uppsala och där också IKEA.
Dagen har inte ens börjat men jag känner redan hur jobbig den kommer att bli.
Och framför allt känner jag penga-åmgesten komma krypande.
Jag vet att där inte ska vara några problem rent penningamässigt...men tanken på att kasta ut lite över 10 000 spännas på köksskåp idag känns lite jobbigt.
Det blir nog lätt så. När man har varit van att leva fattigt så länge, att hålla igen och leva på små medel, men plötsligt får ett överskott. Då bär det emot att spendera sitt sparkapital.
För en lite över en månad sedan var jag arbetslös, nyss sparkad från ett jobb out of hell. Bodde hemma hos pappa och ägnade dagarna åt att gå och dra för att sedan dricka öl och äta chilinötter på kvällen.
Jag hade förvisso en lägenhet i Sthlm, men som stod tom och obebodd medan jag var och förlustade mig på annat håll.
Den ångesten jag hade för att återvända var enorm.
Så på ett ögonblick förändras livet.
Det är lustigt. Men också lite skrämmande.
Så länge man bara kör på är allt lugnt, men om man stannar upp och börjar tänka kommer tvivlen.
Så jag gör inte det. Stannar upp.
Det är som med träningsvärken när man börjar springa igen efter vinteruppehållet.
Det gäller att aldrig stanna upp och släppa fram den. Utan bara fortsätta springa, varje dag tills det gått så lång tid att den inte existerar längre.
Och idag är inte bara dagen jag flyttar till Uppsala. Det är också valdag.
Gå och rösta!
Röstar man inte har man ingen rätt att gnälla sedan.
Dagens låt
Counting Crows - Anna begins
Dagen har inte ens börjat men jag känner redan hur jobbig den kommer att bli.
Och framför allt känner jag penga-åmgesten komma krypande.
Jag vet att där inte ska vara några problem rent penningamässigt...men tanken på att kasta ut lite över 10 000 spännas på köksskåp idag känns lite jobbigt.
Det blir nog lätt så. När man har varit van att leva fattigt så länge, att hålla igen och leva på små medel, men plötsligt får ett överskott. Då bär det emot att spendera sitt sparkapital.
För en lite över en månad sedan var jag arbetslös, nyss sparkad från ett jobb out of hell. Bodde hemma hos pappa och ägnade dagarna åt att gå och dra för att sedan dricka öl och äta chilinötter på kvällen.
Jag hade förvisso en lägenhet i Sthlm, men som stod tom och obebodd medan jag var och förlustade mig på annat håll.
Den ångesten jag hade för att återvända var enorm.
Så på ett ögonblick förändras livet.
Det är lustigt. Men också lite skrämmande.
Så länge man bara kör på är allt lugnt, men om man stannar upp och börjar tänka kommer tvivlen.
Så jag gör inte det. Stannar upp.
Det är som med träningsvärken när man börjar springa igen efter vinteruppehållet.
Det gäller att aldrig stanna upp och släppa fram den. Utan bara fortsätta springa, varje dag tills det gått så lång tid att den inte existerar längre.
Och idag är inte bara dagen jag flyttar till Uppsala. Det är också valdag.
Gå och rösta!
Röstar man inte har man ingen rätt att gnälla sedan.
Dagens låt
Counting Crows - Anna begins
lördag, september 16, 2006
fredag, september 15, 2006
Idag.
- Är jag inklusive studielån skyldig 1.9 miljoner. Ja, jag har sålt min själ till djävulen.
- Får jag tillträde till min nya läga i Uppsala.
- Är det viltgryta till lunch. Jag får svamp istället för ren.
- Är det dags för ännu ett prestigefyllt möte i intro-tävlingen. svaren redovisas på mitt företags intärna hemsida. Alla förstår ju hur viktigt det är att jag presterar.
- Bolagsstämma.
- Har jag hört Basshunter nya singel "Vi Sitter I Ventrilo Och Spelar Dota" för första gången. Den var dålig.
- Ska jag ta ledigt på eftermiddagen. Kanske för att köpa färg.
tisdag, september 12, 2006
På repeat.
Jag är så helvetes jävla less på allting. Alla tankar har jag redan tänkt både en och två gånger. Tänkt färg, tänkt kök, tänkt praktiskt. Jag vill bara att den där jävla flytten ska sätta igång. Orkar inte gå och vänta och vänta och vänta.
Planera och tänka.
Ibland orkar man inte tänka längre, man vill bara göra.
Där är jag nu. Orkar inte prata med banken en gång till. Orkar inte med att flytta. Jag är less nu. Jag ska aldrig flytta mer i hela mitt liv.
Och då har flytten inte ens börjat.
Jag har slitit ut allt i mitt huvud innan det ens har börjat.
Planera och tänka.
Ibland orkar man inte tänka längre, man vill bara göra.
Där är jag nu. Orkar inte prata med banken en gång till. Orkar inte med att flytta. Jag är less nu. Jag ska aldrig flytta mer i hela mitt liv.
Och då har flytten inte ens börjat.
Jag har slitit ut allt i mitt huvud innan det ens har börjat.
söndag, september 10, 2006
To do.
Denna vecka:
- Försöka få ett av mina instrument lagat.
- Fylla i ännu mer bankpapper.
- Betala resterande summan på lägenheten.
- Mäta, fixa, dona.
- Få pappa och bror på besök.
- Klädkvalificering, dvs visa att jag kan klä på mig. Prover tas efteråt.
- Påbörja renoveringen.
- Försöka vara på bättre humör än förra veckan.
fredag, september 08, 2006
Testbild.
Ännu en sådan där kväll.
En kväll då man inte kan tänka på annat än vad man inte har.
En kväll då man låter samma låt spelas om och om igen.
Kanske får den en att minnas. Kanske får det en att sakna ännu mer.
Kanske önskar man att någon kände så för mig.
Fast det är nog bara löjligt att tänka så.
Det har gått så jävla många år nu. Jag kan inte längre minnas hur jag var som kär. Kan inte minnas. Kanske för att det aldrig var på riktigt. Kanske har det aldrig hänt.
Det är så mycket jag aldrig haft. Aldrig fått uppleva. Det är konstigt hur man kan sakna något man aldrig upplevt så mycket.
Betyder det att vissa saker, vissa önskningar finns inprogrammerade inom en? Att det är en basal drivkraft, en instinkt.
Eller är man bara matad med allt för många tv-serier? För många lyckliga slut som får en att tro att det är så livet ska vara. Vem var det egentligen som fick en att tro att man skulle leva lycklig i alla sina dagar tillsammans med någon? Vem var det som skapade den längtan som gör så att hela min kropp värker efter något jag inte har. Desperation är aldrig attraktivt har vi sagt i så många år nu. Men tänk om man inte är desperat...utan bara ensam. Är man lika oattraktiv då? Vad är det som gör att någon för alltid är ensam medan andra springer hand i hand över blomsterängarna?
Vad gör man när man uppnått allt man vill, utom det där enda.
När man köpt alla prylar man kan komma på, men man ligger ändå ensam framför den där flatscreenen och byter kanal i ett löpande flöde för man är för rastlös inombords för att stanna upp. Stillheten skrämmer en, så det är enklare att bara fortsätta att byta kanal tills man somnar i soffan.
Ensam.
Framför tvn.
Ensam framför tvn.
Kvällens låt
Mojave 3 - Breaking the ice
torsdag, september 07, 2006
tisdag, september 05, 2006
Allt utom...
Det är lustigt hur man kan få nästan allt man vill här i världen.
Utom människor.
Allt som praktiskt går att lösa med lån, lite hjälp eller kontakter, ordnar sig.
Men inte människor.
Jag kan på egen hand göra underverk. Ibland känna mig nästan övermänskligt kapabel till att klara saker.
Men när det kommer till det där lilla, lilla mellan två människor...går det inte.
Det är frustrerande...att önska något så mycket, men som aldrig blir sant.
Det tragiska är hur man fortsätter hoppas.
Utom människor.
Allt som praktiskt går att lösa med lån, lite hjälp eller kontakter, ordnar sig.
Men inte människor.
Jag kan på egen hand göra underverk. Ibland känna mig nästan övermänskligt kapabel till att klara saker.
Men när det kommer till det där lilla, lilla mellan två människor...går det inte.
Det är frustrerande...att önska något så mycket, men som aldrig blir sant.
Det tragiska är hur man fortsätter hoppas.
Serviceminded.
Två företag som bara borde sprängas är Telia och nu mera också Com hem. Innan i söndags hade jag inget ont att säga om Com hem. Jag fick mitt bredband och jag hade mina tv-kanaler. Men nu kan de bara brinna. Långt, länge och plågsamt.
Det är en hälsning till er alla på kundservice i Härnösand. Och jag vet verkligen vart ni bor.
I söndags ringde jag dit för att säga upp mitt bredband. Då jag ska flytta tänkte jag att det var bäst att vara ute i god tid. Fick prata med en trevlig ung man som upplyste mig om att jag egentligen skulle behöva betala okober ut, då det i uppsägningssammanhang handlade om kalendermånader och kalendermånader ut. Men pga att han var en sådan schysst kille, kunde vi säga september ut då jag ändå ringde den 2a....
Tyvärr så kunde inte han göra själva uppsägningen, men Jonas skulle ringa upp mig så skulle allt vara fixat.
Right.
Söndagen gick. Inget hände.
Måndagen gick. Inget hände.
Tisdag...Jag börjar lessna lite. Undrar var i helvete Jonas tagit vägen. Ringer upp och får prata med Herr I. D. I. O. T.
(Herr I. D. I. O. T. är inte samma person som Jonas).
Jag förklarar mitt ärende och undrar om mitt bredband blivit uppsagt än.
Svar nej. Jag förklarar att jag skulle betala september ut men att ingen ringt upp mig som utlovat.
Pang. Som att gå in i en vägg. Killen verkade gå på repeat. Allt han kunde säga var att det fanns inga uppgifter om detta. Det fanns inte noterat någonstans.
Min fråga till Com hem är följande. Varför ska jag behöva lida/betala för att ni brister i era rutiner? Om ni nu har en jävla nisse (och tro mig, jag vet att ni har försörjt (och gör fortfarande?) hälften av stadens jävla nollor och knarkare så det kanske inte är så konstigt att sådant här händer, särskillt en söndag förmiddag...), som uppenbarligen inte är 1. skrivkunnig 2. oförmögen att trycka på save knappen på datorn efter avslutat samtal, bode då inte han få stå för konstnaderna för mitt bredband under oktober månad då jag inte ens bor i den uppkopplade lägenheten och således inte kan utnyttja era tjänster.
Detta snille kan omgående sätta in 398 spännas på mitt konto.
Mitt andra telefonsamtal var till Telia. Det gick dock lite bättre. Jag sa "Hej, jag vill säga upp mitt telefonabonnemang". "Visst", sa de och så var det fixat.
Sånt gillar jag.
Så äntligen är jag fri Telia. Deras satans avgifter och fasta kostnade.
Freedom. Freedom at Last!
Det är en hälsning till er alla på kundservice i Härnösand. Och jag vet verkligen vart ni bor.
I söndags ringde jag dit för att säga upp mitt bredband. Då jag ska flytta tänkte jag att det var bäst att vara ute i god tid. Fick prata med en trevlig ung man som upplyste mig om att jag egentligen skulle behöva betala okober ut, då det i uppsägningssammanhang handlade om kalendermånader och kalendermånader ut. Men pga att han var en sådan schysst kille, kunde vi säga september ut då jag ändå ringde den 2a....
Tyvärr så kunde inte han göra själva uppsägningen, men Jonas skulle ringa upp mig så skulle allt vara fixat.
Right.
Söndagen gick. Inget hände.
Måndagen gick. Inget hände.
Tisdag...Jag börjar lessna lite. Undrar var i helvete Jonas tagit vägen. Ringer upp och får prata med Herr I. D. I. O. T.
(Herr I. D. I. O. T. är inte samma person som Jonas).
Jag förklarar mitt ärende och undrar om mitt bredband blivit uppsagt än.
Svar nej. Jag förklarar att jag skulle betala september ut men att ingen ringt upp mig som utlovat.
Pang. Som att gå in i en vägg. Killen verkade gå på repeat. Allt han kunde säga var att det fanns inga uppgifter om detta. Det fanns inte noterat någonstans.
Min fråga till Com hem är följande. Varför ska jag behöva lida/betala för att ni brister i era rutiner? Om ni nu har en jävla nisse (och tro mig, jag vet att ni har försörjt (och gör fortfarande?) hälften av stadens jävla nollor och knarkare så det kanske inte är så konstigt att sådant här händer, särskillt en söndag förmiddag...), som uppenbarligen inte är 1. skrivkunnig 2. oförmögen att trycka på save knappen på datorn efter avslutat samtal, bode då inte han få stå för konstnaderna för mitt bredband under oktober månad då jag inte ens bor i den uppkopplade lägenheten och således inte kan utnyttja era tjänster.
Detta snille kan omgående sätta in 398 spännas på mitt konto.
Mitt andra telefonsamtal var till Telia. Det gick dock lite bättre. Jag sa "Hej, jag vill säga upp mitt telefonabonnemang". "Visst", sa de och så var det fixat.
Sånt gillar jag.
Så äntligen är jag fri Telia. Deras satans avgifter och fasta kostnade.
Freedom. Freedom at Last!
