Håller nog andan just nu.

Blev så där lycklig över en låt idag.
Satte den på repeat och lät den gå var på varv på varv.
Efter en stund kändes det som att jag smälte in i den, och det var bara så vackert.
Ibland när det är så vackert gör det bara så ont.
Och då vill jag gråta lite.
Trots att jag inte är ledsen.
"Men älskling vi ska alla en gång dö...
Ja, vi ska alla en gång dö...
Ja, vi ska alla en gång dö..."
I morgon är det fredag och det gör mig så glad just nu. Allt annat är bara jobbigt och gör mig såå trött. Jobb, snöslask, göra lunchlådor varje kväll, att alltid vara trött, att alla runt omkring mig också är trött, inte hinna med sina vänner, eller ens orka prata i telefonen, att inte räcka till... Jag är bara så trött hela tiden.
Här om dagen brast det för mig då skrivaren började krångla.
Det är alltid de små sakerna som driver en över gränsen.
Saknar er alla.

Bäst just nu: Kent-Mannen i den vita hatten(16 år senare)

Spöken.

Här om dagen var jag och såg Bright Eyes.
Så underbart, underbart bra.
Jag var på ett strålande humör, varm och glad av de där allra första klunkarna öl, de som gör att man bara blir glad och yster...
Musiken började, jag letade jag mig frammåt för att se bättre...och plötsligt var allt slut. Konserten var över och allt som var kvar var en jävla trängsel.
Jag vet att jag började irra mig in i tankar och minnen, förde visst några låtsas konversationer i mitt huvud med något gammalt spöke, som just då kändes så verkligt. Just då stod han där med mig i folksammlingen och talade till mig, rörde vid mitt ansikte, men när musiken tystnade var det precis som att jag vaknade.
Jag vill inte minnas att jag drömde.
Men om jag gjorde det så var det en väldigt trevlig sådan.