Söndag.

Det känns som när man i skolan skulle påbörja ett nytt skrivblock.
Man kände sig tvingad att skriva snyggt och prydligt, men efter ett par sidor hade man snart återgått till sitt vanliga stressade klotter.
Det kanske inte handlar om att skriva snyggt här, mer om att skriva något bra.
Prestationsångesten har tagit sin början.
Antagligen kommer jag väl snart falla tillbaks till det vanliga gnällandet som man ägnar vardagen åt.
Men tills dess...

Jag är för första gången på flera veckor ensam igen. Det är det jag brukar vara, men den senaste tiden har människor kommit och gått på löpande band i mitt hem. I vanliga fall skulle jag nog ligga i soffan framför tvn och tycka lite lagom synd om mig själv som låg där helt ensam. Men nu känns det bara så lugnt och skönt att bara få vara jag.
Det bor förresten en kanin utanför mitt fönster. Någon döpte den till Pelle Kanin.

Bäst just nu: Anna Ternheim-My secret

Början.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.