Ny gruva, nya äventyr.

Så det är alltså så här det kommer att bli.
Klockan är nu lite över åtta på kvällen och jag har just landat i soffan.
Första dagen på nya jobbet var fin, fin.
Till och med pendlingen var ok.
I alla fall idag.
Men faktum kvarstår. Jag fick sluta tidigare, tog ett tidigt tåg hem, handlade, satte igång tvättmaskinen och pratade med mormor på telefonen och vips, så är klockan åtta.
Snart dags att sova. Och snart dags att kliva upp.
Väckaren är satt till halv sex.
Måste hinna till ett möte klockan nio i morgonbitti.
Oj, oj, oj, oj, oj.
Vågar man tanka på hur det kommer kännas i november?

Men om man räknar bort tidstjuven tåget, så måste jag säga att det var en ypperlig första dag.
Jag har fått stort flådigt kontor.
En dator som fungerade (redan första dagen).
En egen telefon.
Och det bästa av allt. När jag kom dit stod en kartong med mitt namn på sig och väntade på mig. Den innehöll allt man kan önska sig i kontorsmaterial-väg.
Pennor i roliga färger, tipex, post-it lappar, hålslagare, häftapparat, ja...allt. Splirrans nytt.
Stor skillnad mot för gruvan jag jobbade i tidigare.
Dessutom fikar de tillsammans. Och äter lunch tillsammans. Och skrattar i korridorerna.
Får man göra det?
På ett väldigt twisted kind of way känns det som om jag bryter mot reglerna om jag sitter och dricker en kopp kaffe. Eller sitter och surrar i ett fikarum.
Så uppfuckad blev jag av förra stället.
Vågar nästan inte hoppas på att det här är på riktigt.