Minne.

Jag drar fram en köksstol. Klättrar upp på den och öppnar skåpet.
Där uppe längst in på översta hyllan ligger den kvar. Sparad genom åren. Spröd och torr.
Blomman du en natt klättrade över ett staket, in på någons gård, för att plocka i en rabatt.
För att ge till mig på vår väg hem. Jag skrattade och bar den med mig. När vi kom hem till dig la jag den på hallmattan medan vi försvann in i mörkret.
Morgonen efter tog jag den med mig när jag gick.
Och jag har sparat den sedan dess.
Det är år sedan nu.