Livskris.

Åh ingen bra dag.
Känner mig fruktansvärt låg.
Och less.
Less.
Less.
Less.
Less på att kliva upp på morgonen.
Less på att ha samma morgonrutiner varje dag.
Less på att gå på en halkig väg och ställa sig och frysa vid en busshållplats.
Less på att sitta som en zombie på en buss bland andra zombie-liknande människor.
Less på att måsta byta från buss till pendeltåg.
Less på att stå på pendeltågsperrongen och frysa.
Less på zombi-tåget.
Less på att gå ner i gruvan och aldrig veta om jag komme ha haft ont i magen, gråtit eller fått sparken.
Less på mina kläder, less på hur jag ser ut, less på att träna så förbannat. Till vilken nytta gör man allt?
Till vilken nytta?