Människor är inte skor.

Sitter och tittar på klockan, väntar på att tiden ska gå. Har varit så sjukt fattig senaste månaden, och är nog egentligten det denna månad också...Men löningen kom ju i måndags, så för tillfället känner jag mig rik i alla fall.
Låg och funderade igår innan jag somnade och insåg att det är tid för ett par vinterskor.
Blev så exalterad över känslan att få shoppa igen, så nu sitter jag här som ett barn i väntan på tomten inför att lämna jobbet och åka in till stan på en liten shopping spree.

Hur fånigt är det inte att känna sådan längtan, sådant pirr efter att köpa ett par skor.
Eller är det så att det är det närmsta jag kan komma känslan av att längta och få. Enda sättat att få det man verkligen vill ha är att köpa det.