Höst.

Jag vet inte vad som hänt med mig den här hösten. Har ett så stort behov av att vara ute i höstlöven och andas den där kalla jordiga luften.
Tyvärr kan jag inte vara det hela tiden. Måste sitta här instängd och titta ut på höga, gråa hus medan löven blir gulare och gulare för att till slut trilla av.
Det är en otroligt frustrerande känsla.
Den driver mig till vansinne just nu. Vill bara bort, bort här ifrån.
Försöker lösa det hela med motion. Om jag bara springer tillräckligt länge kanske jag lyckas springa ifrån den. Eller om jag bara slår tillräckligt hårt på de där mixarna kanske den försvinner.
Hittills har den inte gjort det. Fördelen med det här årstids-systemet vi har är ju att hösten snart kommer att försvinna och övergå till någon forma av grå slask de här i stockholm tror är vinter.
Då kommer jag vara så fokuserad på att överleva kylan att frustrationen kommer vara försvunnen.