Livet är det som händer medan bloggen står stilla.

Skriver allt mer sällan nu. Tror det kan ha att göra med att livet nu är inte det samma som livet då.
Inte lika mörkt. Inte lika ensamt. Inte lika tomt.
Däremot lätt. Luftigt och kanske också lite varmt.
De som känner mig vet att jag är en väldigt, väldigt frusen person.
Egentligen.
Nu är livet mer som att gå i t-shirt.
Och det brukar jag aldrig kunna göra. Kylan brukar göra ont på mig.
Men om livet helt plötsligt beslutar sig för att för en liten stund vara behagligt...tror jag att jag kanske ska passa på att njuta.
Ok, jag vet att jag även denna gång inte kommer få det jag önskar. Att jag nog faktiskt är på väg att bli heartbroken åter igen.
Men. Fram tills det kickar in tänker jag faktiskt njuta av att ligga och smsa och msna med honom nätterna igenom.
Jag tänker vara glad över att han kommer hit och äter lussebullar i morgon.
Trots att han har flickvän.
Och trots att han inte är min.
Så tänker jag tycka om honom.

Med lite tur så går det över.
Med ännu mer tur, kanske inte.