Reality check.

Vissa dagar är man på topp. Men så kommer en dag som denna. En dag då man blir påmind om allt man inte är. Om allt man skulle vilja ha och vara. Men som man inte har. Är.
En dag då man bara känner sig tom.
I dag har verkligen inte varit en bra dag.
Jag är inte bara ekande tom.
Jag är vakum inombords.
Hur kunde jag bli så fel? Eller spelar det egentligen någon roll hur det blev så här? I slutändan handlar det ju om hur livet är. Och hur man egentligen ska kunna stå ut.
Om ett par dagar kommer jag känna mig om än ensammare.
Fast kanske är det det som är min räddning. Att jag då inte har någon kontakt med världen och den verklighet som finns där ute.
Då är det bara jag och då har jag inget att jämföra med längre.
Inget som påminner mig om vad det är jag inte har.