Och för en liten stund sedan fick jag en sväng av vad Winnerbäck skulle sagt kallades tvivel.
De senaste dagarna har minst sagt varit förvirrade. I förrgår kände jag att beslutet fanns där. Jag ringde min vän; "kommer du flytta ifrån Uppsala det närmsta året?".
Svar: nej och beslutet var fattat.
Dagen efter gjordes den stora sökningen på hemnet. Hittade ett antal objekt med visning tisdag den 5e. En av lägenheterna jag fastnade för hade inget visningsdatum. Jag mailade mäklaren för att fråga om den redan var såld eller om jag missat visningen. Fick till svar att den fanns kvar, jag fick se den när som hellst.
2a, 50kvm, balkong, utgångsbud 850 000 spännas.
Topp.
Skrev ut karta och irrade mig dit efter jobbet.
Gick upp och mäklaren körde sitt snack. Det fanns saker att förbättra, absolut, men den var bedårande.
Mitt i allt försäljningssnack nämner han fast pris 850 000.
Eh?
Sa han fast pris?
Ingen budgivning?
Försiktigt började jag fråga vem det var som fick den då det var fast pris och han säger att det är först till kvarn, så denna är din om du vill ha den. Säljaren är nöjd med 850 000 och vill ha en snabb affär så...
Tjohoo! Glädjeyra. I ungefär två timmar. Sedan kom tvivlen.
Det kommer aldrig gå vägen.
Banken kommer säga nej.
Min lägenhet kommer aldrig bli såld för vad jag behöver.
Föreningen kommer inte att godkänna mig.
Mäklaren kommer ringa och säga att de fått ett bud som jag inte kan toppa, trots att det egentligen inte är någon budgivning.
Det kallas tvivel.
Nåväl, sov inte mycket den natten och denna dag har till största del gått ut på att ringa bank, ringa mäklare, frågor, frågor, oro.
Men i eftermiddags lämnade jag mitt jobb, åkte ner på stan och skrev papperna. Då hade både säljaren och banken sagt ok till köpet.
Så får jag lov att presentera, det som snart kommer bli Casa de la Northern light.
Vad som snart kommer vara mitt hem.
Men så kom det plötsligt över mig.
Vemodet.
Det jag kommer sakna mest från Sthlm (förutom Lisa som kanske är det allra, allra jobbigaste att lämna) är natten. De där magiska Sthlms nätterna när himlen är så där djupblå och luften tropiskt varm. De där surrealistiska nätterna då man sitter på en uteservering och Leif Pagrotsky plötsligt glider in med två SÄPO vakter på Debasers uteservering för att äta en bit mat och samtidigt lyssna till Hellsongs.
Den där känslan när man går genom natten på väg mot tunnelbanan som ska ta en hem.
Det är något visst.
Det är något speciellt.
Och det får mig att undra om jag gör rätt.
Sentimentalitet mitt namn är.
1 kommentar:
Går väl inte att veta helt säkert vad som är det rätta, men om den kluvenhet du uttrycker så tänker jag att det är smidigare att pendla till Stockholm en och annan helg än att pendla till Uppsala fem dagar i veckan. Och lägenheten ser väldigt välplanerad ut, en liten pärla. :-)
Stora beslut är ofta lite läskiga att fatta, hoppas hur som helst att du kommer att trivas med ditt val. Lycka till med flytten!
Skicka en kommentar