Allmän klagan.

Känner mig grinig idag.
Tror det bottnar i två saker. Det ena är min pågående ambivalens angående Uppsala vs. Sthlm. Ska jag flytta. Ska jag bo kvar. Jag gör hela tiden för- och nackdels-listor i mitt huvud. Snart måste jag nog sätta dem på pränt.
Den andra saken är en liten barnslig reaktion på att jag inte kan få vissa saker som jag vill ha. Och med saker menar jag givetvis människor. (Så gott som) Allt annat kan jag ju köpa mig.
Jag hatar att befinna mig i limbo. Utan något. Utan någon.
Jag hatar att ha upplevt världens bästa stund ena dagen, för att den andra mötas av den totala tystnaden som är mitt liv.
Efter varje möte, efter varje stund av lycka, faller jag bara djupare ner efteråt.
Damn you lonely guy för att du får mig att falla så djupt.
Försöker parera det med någon annan. Men mitt tålamod är inte det bästa. Vill jag ha något vill jag ha det nu.
Förvirringen inombords är total.