Plötsligt en kväll tittar man.
Precis som man tittat så många kvällar förr.
Och så är han där.
Det finns bara ett ord som beskriver känslan.
Antiklimax.
Självklart kan det aldrig bli som man tänkt.
Vad vore väl annars livet.
Om bara någon kunde driva ut spöket inom mig.
Ingenting blir ju ändå som man önskar sig.
Så vad är då meningen med spöken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar