På Scen I'm from Barcelona
Så var det åter igen dags för Popaganda. Det ser man först och främst på vädret. Ingen helg regnar det så mycket som denna. Så även i år.
Hur en himmel kan innehålla så mycket duggregn är för mig lika oförståeligt som att en näsa kan producera så mycket snor.
I alla fall så föranledde regnet en blixtvisit till Åhléns på väg mot festivalen för att köpa ett nytt paraply. När det är helgdag har man ett smått begränsad utbud pga. att alla affärer är stängda, vilket ledde till att jag var tvungen att betala ockerpris för att inte bli blöt. 200 spännas för ett menlöst paraply. Tack för det Åhléns.
Popaganda tror jag är den festival med flest ”snygga” människor. Det beror nog på att man slipper vara isolerad på en åker, bo i tält och kämpa mot lera hela tiden. Istället kan man i lugn och ro piffa hemma för att sedan åka till Universitetsområdet.
Nu finns det två läger av Popaganda besökare. De lite yngre som går på stil och oss lite äldre vars största prioritet är att inte frysa. Det är lite svårt att vara stylish när man har långkalsonger, mössa, vantar och sex lager tröjor på sig.
Just faktum att man slipper åkrar, tält och lera är också det som gör Popaganda till Sveriges bästa festival. När man börjar känna sig trött kan man helt enkelt åka hem till sin lägenhet med sin fungerande toalett och sova i sin säng med sitt varma duntäcke. Inte krypa ner i en kall sovsäck i ett kallt tält.
Rent musikaliskt så erbjöd torsdagskvällen inte på så mycket roligt. Där var Peter, Bjorn & John med sin designtorgsmusik. Lite arty farty, snygg yta men rätt tråkig.
Där var I’m from Barcelona med all sin glädje och där var Henrik Berggren.
Vad ska jag säga om den mannen…”Hallå 1995 ringde och vill ha sin fallna, trasiga hjälte tillbaks”.
Samma kläder, samma stjärnor, samma utanförskap. Hur länge kan man leva på den imagen? Det är egentligen väldigt tragiskt. 11 år senare och inte ett steg framåt.
Efter detta blev det lite för kallt, för mycket öl i blåsan och det är då man sätter sig på tunnelbanan och åker hem. Ju äldre man blir, ju mer bekväm blir man.
Hur en himmel kan innehålla så mycket duggregn är för mig lika oförståeligt som att en näsa kan producera så mycket snor.
I alla fall så föranledde regnet en blixtvisit till Åhléns på väg mot festivalen för att köpa ett nytt paraply. När det är helgdag har man ett smått begränsad utbud pga. att alla affärer är stängda, vilket ledde till att jag var tvungen att betala ockerpris för att inte bli blöt. 200 spännas för ett menlöst paraply. Tack för det Åhléns.
Popaganda tror jag är den festival med flest ”snygga” människor. Det beror nog på att man slipper vara isolerad på en åker, bo i tält och kämpa mot lera hela tiden. Istället kan man i lugn och ro piffa hemma för att sedan åka till Universitetsområdet.
Nu finns det två läger av Popaganda besökare. De lite yngre som går på stil och oss lite äldre vars största prioritet är att inte frysa. Det är lite svårt att vara stylish när man har långkalsonger, mössa, vantar och sex lager tröjor på sig.
Just faktum att man slipper åkrar, tält och lera är också det som gör Popaganda till Sveriges bästa festival. När man börjar känna sig trött kan man helt enkelt åka hem till sin lägenhet med sin fungerande toalett och sova i sin säng med sitt varma duntäcke. Inte krypa ner i en kall sovsäck i ett kallt tält.
Rent musikaliskt så erbjöd torsdagskvällen inte på så mycket roligt. Där var Peter, Bjorn & John med sin designtorgsmusik. Lite arty farty, snygg yta men rätt tråkig.
Där var I’m from Barcelona med all sin glädje och där var Henrik Berggren.
Vad ska jag säga om den mannen…”Hallå 1995 ringde och vill ha sin fallna, trasiga hjälte tillbaks”.
Samma kläder, samma stjärnor, samma utanförskap. Hur länge kan man leva på den imagen? Det är egentligen väldigt tragiskt. 11 år senare och inte ett steg framåt.
Efter detta blev det lite för kallt, för mycket öl i blåsan och det är då man sätter sig på tunnelbanan och åker hem. Ju äldre man blir, ju mer bekväm blir man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar