R.I.P.

Jag känner mig lite ledsen idag. Inte så mycket för min egen skull som för min mormors.
Min mormor har en tvillingsyster, vi kan kalla henne The evil twin. The evil twin har aldrig varit en speciellt god människa, men ändock min mormors syster.
Mormor har inte alla gånger gillat sin syster, men de har haft sitt speciella systkon/tvillingband i närmare 85 år.
I söndags råkade The evil twin trilla av pinnen. Hon dog i samband med en operation där de skulle undersöka om hon hade kallbrand i tarmarna.
The evil twin har råkat ut för kallbrand en gång tidigare. I samband med att hon slog tån i en tröskel. Envis som gamla människor är gick hon inte till vårdcentralen och plötsligt hade hon fått kallbrand och fick amputera ena benet.
Vem fan får kallbrand nu för tiden? Var inte det något som drabbade soldater i krig förr i tiden?
Nu tog kallbranden inte bara hennes ben utan också på ett sätt hennes liv.

Och det gör mig så ledsen, att tänka på hur min mormor ska känna. Hur det ska kännas att förlora inte bara sitt syskon, utan också den människa som genetiskt är en exakt kopia av sig själv. Man måste bli väldigt medveten om sin egen dödlighet.
Jag blir väldigt medveten om hennes dödlighet.

Jag skulle dö om något hände min bror. Hoppas hon inte känner samma sak.