Resumé: Påsk.

Jesus, trodde aldrig att jag kunde känna så här. Att det är skönt att vara tillbaks på jobbet. Kan i och för sig ha något att göra med mina senaste dagar from hell då jag inte gjort annat än att ligga i fosterställnig och må jävligt, jävligt illa. Bakis har jag varit förr, men aldrig så här. Inte kunna äta, inte kunna stå upprätt och huvudvärken! Denna huvudvärk...fy fan.
När jag dag två fortfarande inte kunde äta...och luckorna sakta gick upp för mig, var det bara att krypa tillbaks till fosterställningen och där stannade jag tills igår då jag var tvungen att åka till flygplatsen.
Satte mig på flyget. När planet började rulla önskade jag att jag fått ett säte mot gången då jag insåg att om där kommer en luftgrop, så kräks jag.
Dessutom luktade mannen bredvid mig som någon jag var lite väl närgången med i lördags och genast kom spritsmaken tillbaks till munnen. Sött, sliskigt, äckligt.
Jag är för gammal för sånt här.

Och i morse fick jag beviset för att sprit är djävulens verktyg. Jag har fått hjärnskador. Jag försov mig. Lyckades inte få på mig byxorna. Missade bussen. Och ja...mådde fortfarande illa.
Ångesten ska vi inte ens avhandla här.
Jag är för gammal för sånt här.