Hypokondritråden IV.

Det verkar inte gå en vecka nuförtiden utan att jag drabbas av någon form av åkomma. Det har varit värkande knän, huvud, hjärtklappningar, näsblod...ja gud vet vad mer.
Denna dag är det mitt högra öra som har lagt av. Det enda som nu hörs är ett dovt sus där inne. Inget annat ljud kommer in.
Märkligt.
Är det så här det är att bli gammal?
Alltid något nytt som krånglar.

Som mamma brukar säga; "Hade vi varit hundar hade de aldrig avlat på oss".