Fredag kväll i soffan tillsammans med June Carter och Johnny Cash.
Tänk om det blir så...att man möter någon som betyder allt. Men det blir aldrig. Den ena gifter sig. Den andra gifter sig. Men allt finns ändå kvar. Man möts igen flera år senare. Och ingenting har förändrats. För ingenting hade egentligen försvunnit under tiden man var åtskilda. Var åren där emellan bara bortkastade eller behövde man den tiden för att hitta hem?
Och hur länge kan man egentligen vänta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar