Ny mobil med citronkräm och choklad on top.

Handlade på min väg hem efter jobbet ingredienser till den citronpaj jag lovat jobbet i morgon.
Gick muttrande genom stormen och när jag äntligen kommit hem hittar jag en postavi innan för dörren.
Det var bara att vända om och bege sig ut i snålblåsten igen. Kom till videobutiken/affären som fungerar som postkontor och sa "hej, jag skulle hämta ut ett paket".
Möttes av total tystnad.
Ibland vet man inte om de förstår svenska, men inte kan prata det, inte alls förstår eller om de bara ignorerar en på det där stället. Jag tror inte service ingår i deras begreppsvärld.
Efter att ha hängt där en kvart fick jag äntligen min telefon och begav mig hem igen.
Kom hem, fipplade med mobilen samtidigt som jag åt choklad och började baka.
Gjorde pajskalet utan större problem, men att samtidigt leka med mobilen, prata med vänner, mamma och pappa i telefonen, äta choklad samt försöka göra en citronkräm blev lite för mycket. Efter att ha "låtit krämen skjuda, inte koka" i en halvtimme började jag få lite panik. Ringde mamma men inget svar. Ringde igen och efter tusen signaler svarade mammas man. Jag skrek i telefonen "var är hon". Mycket förbryllad svarade han att hon var ute och gick. Jag förklarade genast problemet med citronkrämen och att det var en nödsituation och han tyckte jag skulle ställa den i kylen så kanske den tjocknade samt att han skulle be mamma ringa så fort hon kom hem.
Jag väntade och väntade, pratade ännu mer i telefonen samtidigt som paniken spred sig. Den jävla citronkrämen vägrade att tjockna. Man kan inte bre blaskig citron sås på en paj. Det säger sig själv.

Efter en evighet behagade mamma komma hem igen och ringa mig, men en kräm som inte vill tjockna löser man inte i en handvändning över telefonen. Så mamma plockade fram stora artelleriet och satte sig på golvet och började bläddra i alla hennes kokböcker efter citronkrämer.
Plötsligt hör jag ett skrik, och hur hon ropar efter papper.
Ett papercut!
Dramatiken ökar då vi plötsligt för utom en citronkräm som vägrar tjockna också nu har blod.

Efter att mamma stoppat blodflödet och jag rört i den förbannade citronkräm i en evighet drar jag en rövare, silar krämen och häller den över pajskalet. Fort som fan stoppar jag den i frysen och tänker att jag kan ju alltid bjuda på frusen paj i morgon, då hinner inte krämen rinna ut...
Men inser snart att det är en dum tanke.

Nu är den förflyttad från frysen till kylen och jag vågar inte riktigt kolla om det istället för en citronpaj nu är en citronpöl där.
Plan B: gå förbi bageriet på väg till jobbet i morgon.

Note to oneself: Bjud aldrig på kakor du inte provbakat innan.