Lite bra, lite dåligt, lite bättre.

Lördag...Vaknade av att Lisa ringde för att bestämma tid och plats inför att vi skulle gå på Konstfacks julmarknad.
Hade en skön morgon...drack té, löste korsord och lyssnade på Chet Baker.
Konstfack flyttade för en tid sedan till Telefonplan (och Ericssons gamla lokaler), vilket också är stälet jag bor på, så jag tid på min mina promenad skor och traskade för att möta Lisa vid tunnelbanan.
Marknaden var inhyst i en gammal maskinhall och överallt satt trendiga små konstfacks elever, tjejer i märkliga frisyrer och stora, bylsiga tröjor och killar i för tight skinjackor och jeans och sålde sina egen tillverkade smycket, tavlor, disktrasor eller tändsticksaskar. Där fanns mycket snyggt, men också mycket pretentiöst. Jag blir så frustrerad när jag befinner mig i miljöer där jag lika gärna kunde ha varit, men varit för feg för att satsa på. Jag ser så många saker som jag också haft som idéer, tröjtryck, pärlplattor, böcker, men som andra kreativa människor gjort före mig. Vi gjorde marknaden rätt snabbt och tur var det för plötsligt var där sjukt mycket folk och idiotiska småbarnsförälldrar som inte verkar förstå att man inte bör ta med sig barnvagnen in i en fullproppad mässhall, då riskerar man att köra på ALLA.

Jag köpte en bedårande kökshandduk med Bambi på.

Efter det tog dagen en mindre rolig vändning. När vi går ifrån konstfack så går en tjej om oss råkar sparka omkull en marshall. Vi tänker välinte så mycket mer på det...Tills vi kommer till tunnelbanan och Lisa säger att jag har något rött på skon. Hm. Jag har rött stearin på hela min ena sko. På mina strumpbyxor. På min vita underkjol.
Försöker tillämpa tekniken "inte-tänka-på-det-just-nu", utan åker till Kransen och går till handlaren för att hämta ut ett paket jag sett har ankommit till livsen. Knallar in och säger att jag har ett paket som jag sett på internet har ankommit till dem, men som jag inte hunnit få avin för än och undrar om jag kan få hämta ut det ändå mot att jag uppvisar leg.
Otrevliga, otrevliga människor svarar inte. Jag frågar igen och en av dem mummlar att om jag har ett kolli id, så kan det väl gå.
Givetvis har jag inte kolli id med mig, utan måste gå hem och hämta det för att sedan gå tillbaka, visa upp kolli id samt mitt leg. Då får jag paketet.

Jag går hem, sätter mig och försöker få bort allt stearin från mina kläder och skor och försöker få allt dåligt humör att försvinna.
Efter ett tag lägger jag ner stearinet. Accepterar att jag inte kan få bort mer än vad jag lyckats med.
Börjar istället slå in julklappar och plötsligt är jag förlorad i julpysslet.
I paket, snören, papper och etiketter. Och det är underbart!