Kvicksand.

Känner mig så blandad just nu.
Å ena sidan försöker jag vara glad och entusiasmerande, hålla facklan högt på jobbet och sprida glädje och ljus i en grotta som är mörkare än det djupaste hell hole. Å andra sidan känner jag mig som om jag just befinner mig där ner i grottan.
Jag styr och tar ansvar på jobbet, kvittrar och håller låda, äter pannkakor och deltar i intro-tävlingar, bakar och ordnar spelbolag…men när så fort jag blir ensam så går jag ner i ett annat sorts hål. Jag känner mig ensam i hjärtat. Det har jag gjort så länge nu. Och det blir aldrig bättre. Och så länge jag befinner mig i min lilla trygga värld som rör sig mellan jobbet i Flemingsberg, träningslokalerna i Liljeholmen eller på Söder eller min lägenhet i Kransen, så är allt lugnt…men när jag påminns om att det finns en värld utanför det, väcks jag ur min lilla låtsas värld och den verkliga världen är inte lika förlåtande.
Idag kom reality checken i form av ett sms. En vän var utbjuden på date efter ett uppbrott…Det har gått ett par månader, kanske fem, kanske mer, kanske mindre, och nu skulle hon på date. Och Candlemaker…jag är jätte glad för din skull, det blir säkert jätte kul och spännande…men jag är avundsjuk. Det samma gäller dig Minty…jag är avundsjuk. Avundsjuk för att ni haft någon, förlorat någon, men sedan hittat en ny någon.
Det har jag aldrig gjort. Aldrig haft någon, aldrig blivit av med någon och aldrig hittat en ny någon. Jag har haft många ”som aldrig blev”…men aldrig ”någon”.

Jag hade ett samtal med en människa som var en kopia av mig, fast modell -63 istället för -77. Jag lever mitt liv så som hon levt sitt och då hon låg före mig ett par år, hade hon facit.
Och facit löd: ”Den största sorgen man kan ha, är att sörja något man aldrig haft eller fått uppleva.” Just då tror jag aldrig jag förstod hur innerlig en saknad kan kännas. Det gör jag nog fortfarande inte, men fröet är planterat och har grott in till en tanke.
Jag vet inte…jag vill bygga bo med någon, inte få besök av min mäklare som snart ett år senare konstaterar ”och du äger fortfarande den här lägenheten ensam?”. Oavsätt hur roligt jag har, hur full och yster jag än är med mina vänner, är jag ändå ensam när jag kommer hem till min lägenhet.
Och det är där jag är nu.

Dagens låt:
Anna Ternheim – My secret