Den dagen livet sprang ifrån.

Vet inte om jag kan säga att jag längtar tillbaks till Sthlm...jag gör sällan det.
Men det känns inte heller som att det här är hemma just nu. Det har varit för mycket blandade känslor och förändring för att jag ska veta var jag har min stad just nu.
Man kommer hem efter att ha varit borta en tid, möter människor som också varit borta en tid och i dessa möten är det som om man aldrig varit åtskilda. Man tar upp relationen där man lämnade den. Men sakta kommer det krypandes, känslan av att det inte är så enkelt längre. Att det faktiskt har passerat vatten under broarna, som man inte varit en del av.

Igår föll några av bitarna på plats.
Fick åter igen bevisat för mig att det inte är någon idé att hoppas.