Stod inför valet att gå ut i lördags.På tapeten stod Debaser, Marie Leveau eller Mondo.
Jag valde att inte gå ut.
Jag var trött.
Jag är desillusionerad.
Jag har tappat tron.
Min vän sa "Men du kanske träffar din prins ikväll"
"Det finns inga prinsar" muttrade jag.
"Men du kanske i alla fall träffar en groda" sa någon annan.
"Det finns inga grodor heller" sa jag. Fullt medveten om att det faktiskt finns grodor. Men ute i naturen.
Så jag tog trikken och åkte hem i regnet, la mig i soffan framför tvn och brann av.
Så går söndagen. Och jag är lyckligt ovetande.
Så kommer måndag.
Och jag läser.
Att Orlando Bloom spenderade lördagskvällen på Mondo.
Iförd vit cowboy hatt.
Och där dog jag.
För självklart så hade tiden stannat om jag varit där.
Våra ögon hade mötts och han hade sagt "It's you...You're the one I've been waiting for all my life..."
Så hade vi ridit iväg i solnedgången.
Således; Topp ett på listan över missade chanser: Kvällen det kunde ha blivit Orlando och jag.
1 kommentar:
Chansen att du skulle bli lyckligare på Mondo den kvällen är mindre än den imaginära lycka du fick hemma. Men satsar man inget kan man ju heller inte vinna. Vad jag egentligen ville säga är att jag är trött på att se mig själv vinna på triss, det är dags in real life. Ändå kan jag inte köpa den där lotten i affären för jag vet ju att det är en nit. Som att gå på mondo en lördagskväll. Vem är Orlando Bloom förresten? Vinst eller nit?
Skicka en kommentar