Citat: "Du är så fucked-up!"

Åh alla dessa spöken.
Jag vet inte när det kom...men sedan en tid tillbaks är det någon som har letat sig tillbaks i mina tankar...
Han fanns egentligen inte ens i dem när det hände. Inte fullt ut i alla fall.
Jag fuckade verkligen upp den grejen.
Och jag är så ledsen för det. Förlåt.
När en person äntligen är så modig, att han vågar ta chansen, så kunde jag inte hantera det. Självdestruktiviteten är bäste dräng.
När ska naturvetaren i mig förstå att naturens lagar även kan appliceras på känslor. När ska jag lära mig tänka logiskt och lita till bevisen. Istället för mina uppfuckade "bättre fly än illa fäkta"-instinkter.
Tydligen var denna gång inte den gången.

Det kommer små tankar lite nu och då. Värst var i går under Sigur Rós konserten. Musiken fick mig att tänka, människorna fick mig att se.
Minnena får mig nästan att känna.
Eller att ångra. Ångra att jag inte gjorde annorlunda.
Det borde jag ha gjort.
Jag undrar hur hösten hade varit då?

I min ensamhet googlade jag på honom. Hittade bilder. Hugg i solar plexus. Som en bilolycka, kan inte sluta titta. Måste stänga ner fönstret. Säkrast så. Inga öppna bevis för vad jag just gjort. Skam.

Åh du vackra man.
Jag undrar om du har någon nu.
Jag undrar om du tänker tillbaks på mig som den där konstiga.
Det gör du antagligen. Det har de gjort förr.
Tigern är ett randigt djur och ränderna går aldrig ur.
Så är det bara.
Det jobbiga är bara att när något aldrig blev, så undrar man. De andra gångerna. Då vet man.