Bad hairday.

Jag hatar att gå till frisören!
Jag hatar det, hatar det, hatar det!!!
Var eviga gång, oav vart i detta land jag går och klipper mig, får jag samma bemötande.
"Men lilla vän hur har du kunnat gå omkring och se ut så där".
Sedan följer en 10 minuter lång föreläsning om hur fruktansvärt mitt hår är och hur slitet det ser ut.
Förra gången tvingades jag utstå kommentarer som "Du är ensam va?", "Det syns att du inte har någon som väntar på dig". Andra gånger har jag fått kommentarerna "Jag vet att det är jobbigt, när alla ens vänner talar illa om en bakom ryggen, bara för att man har så slitet hår".
Ser jag så jävlig ut?

Sedan följer en mer eller mindre trevlig konversation där jag försöker förklara hur jag vill att håret ska bli, medan de försöker förklara hur hemskt det är och det bästa vore att raka bort allting.
När man stålsatt sig mot alla kommentarer och accepterat att frissan kommer göra i princip vad hon vill, kommer det värsta.
Resultatet.
De klippper alltid mer än överrenskommet.
Idag rök 15 cm.
Jag är inte nöjd.
Och varför tror alla frisörer att man vill se ut som Rachel i vänner?
Speciellt när ens hår inte är skapt för en platt frisyr.
Och i och med att håret inte vill ligga platt, tar de till mitt värsta.
Hårspray.
De dränker mig i det så jag inte kan andas, men mitt hår vill inte ge sig, det reser sig, spray eller inte, det kan inte kuvas...Så allt slutar med att man ser ut som en rysk hora när man går ut där ifrån. En minst sagt fluffig frisyr, stenhård av all hårspray och som om inte det vore nog, luktar man syntetiskt härligt av slla hårprodukter.
Jag hatar att gå till frisören.