Jag längtar hem.

Ännu en underbar dag på jobbet. Har just ägnat den senaste timmen åt att storgråta.
Jag är så less på att få nervsammanbrott. Att få skäll för allt och inget. Att ha sjukt höga krav ställda på sig och aldrig, aldrig kunna leva upp till dem.
Det är tre dagar kvar och jag tror inte jag överlever dem.
Nu äter jag ett päron i ett desperat försök att tänka på något annat.