I wish you would come pick me up.

Fredag.
Kändes inte stegen på väg till jobbet lite lättare idag?
Och var inte människorna lite gladare?
Som tjejen som knackade mig på axeln när jag rusade förbi i rulltrappan, och sa att jag hade en hundralapp i fickan som höll på att ramla ut.
Och solen skiner.
Och radion spelar City of Satan.
Och Come pick me up.
Kanske allt ordnar sig ändå.

Min labchef kom och frågade mig i morse hur jag mådde.
Först fattade jag inte riktigt vad han menade, han brukar ju aldrig fråga hur jag mår. Men sedan trillade poletten ner.
Jag har ju blivit uppsagd.
Jag svarade att jag mådde hur bra som hellst.
Då log han och svarade "Jag misstänkte att du skulle göra det".

18 arbetsdagar kvar.