torsdag, juli 13, 2006
tisdag, juli 11, 2006
DCI Tom Barnaby.
Ingen sommar utan att det sker en jävla massa mord i Midsummer.
Totalt har det gjorts nio säsonger av Morden i Midsummer. Det är 51 avsnitt. 51 avsnitt där det dör minst tre människor i varje avsnitt.
Säg omkring 150 människor. Samt att där finns en eller ett par mördare också.
Och att de utgör...60-70 personer.
Mellan 1997 och 2006 har Midsummer således tappat lite över två hundra personer på grund av mord.
Det skulle man nog nästan kunna kalla en epidemi.
Totalt har det gjorts nio säsonger av Morden i Midsummer. Det är 51 avsnitt. 51 avsnitt där det dör minst tre människor i varje avsnitt.
Säg omkring 150 människor. Samt att där finns en eller ett par mördare också.
Och att de utgör...60-70 personer.
Mellan 1997 och 2006 har Midsummer således tappat lite över två hundra personer på grund av mord.
Det skulle man nog nästan kunna kalla en epidemi.
fredag, juli 07, 2006
WTF.
Efter en fantastisk dag på stranden med sol, bad och äpple bestämde sig plötsligt himlen för att bli kolsvart. Åska, blixtar och ned kom regnet spola spindeln bort.
Regnet ser även ut att spola min kväll bort.
Jag som sett fram emot ett par Smirnoff Ice, lite folkmingel och chilinötter.
Damn you regn. Damn you!
Norrlandsidyll.
Iförd hood, mygghatt och heltäckande uniform for pappa och jag och fiskade. Idylliskt var bara förnamnet. Tyvärr blev det som vanligt inga firrar med där emot en fantastisk grillkorvning.
torsdag, juli 06, 2006
Och dårskapen fortsätter.
Plötsligt en kväll tittar man.
Precis som man tittat så många kvällar förr.
Och så är han där.
Det finns bara ett ord som beskriver känslan.
Antiklimax.
Självklart kan det aldrig bli som man tänkt.
Vad vore väl annars livet.
Om bara någon kunde driva ut spöket inom mig.
Ingenting blir ju ändå som man önskar sig.
Så vad är då meningen med spöken.
Precis som man tittat så många kvällar förr.
Och så är han där.
Det finns bara ett ord som beskriver känslan.
Antiklimax.
Självklart kan det aldrig bli som man tänkt.
Vad vore väl annars livet.
Om bara någon kunde driva ut spöket inom mig.
Ingenting blir ju ändå som man önskar sig.
Så vad är då meningen med spöken.
Anamma dårpippi.
Ännu en sådan där dag då jag är så arg inombords att jag inte vet var jag ska vända mig.
Jag hade en sådan dag för ett par veckor sedan och löste det ganska smidigt genom att hålla mig undan mänskligheten en hel dag. Det var lite tråkigt, men å andra sidan skapade det inte några onödiga frustrationer. Jag hade tillräckligt med dem inom mig som det var.
Idag har jag inte lyckats lika bra. Redan då jag vaknade var jag arg som ett bi. Då var klockan tio över åtta och då jag går upp märker jag till min stora förvåning och irritation att pappa och bilen är borta. Jag som tänkt ta den och åka ut tidigt till stranden. Nåväl, tänker att han kommer nog hem snart igen. Väntar och väntar, klockan går så jag tar tillslut och ringer honom och hör vart fan han är den tiden på morgonen. Får svar och blir samtidigt upplyst om att han inte har några planer på att låta mig ha bilen under dagen. Han ska ta dem den enda kilometern det är till sälsten för att sitta där och läsa tidningen. Punkt.
Fly förbannad lägger jag på luren, vankar av och an och bestämmer mig sedan för att gå till mamma och lägga mig på hennes baksida för lite sol.
Sagt och gjort. Bara det att när jag kommer fram är det freezing och ingen sol så långt ögat når.
Svär ännu mer men sätter mig ändå i solstolen. Ska det solas så ska det solas.
Efter en halvtimme är jag tvungen att ge upp. Tar mitt pick och pack och går in och lägger mig på soffan och somnar. Då ringer självklart pappa och väcker mig. Bestämmer mig för att inte svara utan sover vidare. Vaknar av att det är sol ute igen och gör ett nytt försök till att bli brun. Ligger där ett tag och känner hur irritationen växer över att jag inte är på stranden utan tvingas ligga där utan badmöjligheter.
Ringer pappa för att undra vad han ville, tänker att kanske, kanske tänker han låna mig bilen. Men nej. Möts av en utskällning över varför jag ite svarat tidigare. Jag sov, svarar jag. Då blir han galen. SOV?!! Skriker han, vart då?!! Hos mamma svarar jag. Då blir det tyst i luren. 13 år senare och man kan fortfarande inte nämna hennes namn alla dagar.
Självklart fick jag inte ta bilen, utan nu hade han hittat ett nytt vansinnes projekt han ville ha med mig på. Att titta på en ny bil. Jag svarar att jag vill sola lite medans det är sol så jag vill inte föja med just då. Då blir han ännu surare och lägger bara på luren.
Jaha. Jag känner hur frustrationsmonstret växer inom mig.
Sväljer och fokuserar på solen.
Efter ett par timmar går jag hem till pappa och för att vara snäll följer jag med och tittar på biljäveln.
Visst, den är ny och fin, men bara därför behöver man inte köpa en bil som är stor och kombi. Vi har inget behöv för en sådan bil. Men då blir han änu galnare.
Vi åker provkör den under tystnad. Jag ägnar tiden åt att smsa istället.
Åker en sväng på Dollar Store för att köpa dammsugarpåsar. Han hittar inga och blir allt argare.
Vi kommer hem, jag lagar mat och äter. Efter maten diskar jag och går och lägger mig och somnar (jag är trots allt sjuk). Då stormar han in och skriker att jag ska diska efter mig.
Jag har gjort det, allt utom kastrullen med rester som jag ska äta lite senare.
Då bryter madness ut. Han går och sätter sig i vardagsrummer och tomskäller.
Jag somnar om.
Nu, fem timmar senare, kom kastrullen upp till diskussion igen. Jag skrek. Han skrek. Bror lämande hemmet. Snart måste jag också lämna hemmet.
It´s madness I tell you!
Madness!
Jag hade en sådan dag för ett par veckor sedan och löste det ganska smidigt genom att hålla mig undan mänskligheten en hel dag. Det var lite tråkigt, men å andra sidan skapade det inte några onödiga frustrationer. Jag hade tillräckligt med dem inom mig som det var.
Idag har jag inte lyckats lika bra. Redan då jag vaknade var jag arg som ett bi. Då var klockan tio över åtta och då jag går upp märker jag till min stora förvåning och irritation att pappa och bilen är borta. Jag som tänkt ta den och åka ut tidigt till stranden. Nåväl, tänker att han kommer nog hem snart igen. Väntar och väntar, klockan går så jag tar tillslut och ringer honom och hör vart fan han är den tiden på morgonen. Får svar och blir samtidigt upplyst om att han inte har några planer på att låta mig ha bilen under dagen. Han ska ta dem den enda kilometern det är till sälsten för att sitta där och läsa tidningen. Punkt.
Fly förbannad lägger jag på luren, vankar av och an och bestämmer mig sedan för att gå till mamma och lägga mig på hennes baksida för lite sol.
Sagt och gjort. Bara det att när jag kommer fram är det freezing och ingen sol så långt ögat når.
Svär ännu mer men sätter mig ändå i solstolen. Ska det solas så ska det solas.
Efter en halvtimme är jag tvungen att ge upp. Tar mitt pick och pack och går in och lägger mig på soffan och somnar. Då ringer självklart pappa och väcker mig. Bestämmer mig för att inte svara utan sover vidare. Vaknar av att det är sol ute igen och gör ett nytt försök till att bli brun. Ligger där ett tag och känner hur irritationen växer över att jag inte är på stranden utan tvingas ligga där utan badmöjligheter.
Ringer pappa för att undra vad han ville, tänker att kanske, kanske tänker han låna mig bilen. Men nej. Möts av en utskällning över varför jag ite svarat tidigare. Jag sov, svarar jag. Då blir han galen. SOV?!! Skriker han, vart då?!! Hos mamma svarar jag. Då blir det tyst i luren. 13 år senare och man kan fortfarande inte nämna hennes namn alla dagar.
Självklart fick jag inte ta bilen, utan nu hade han hittat ett nytt vansinnes projekt han ville ha med mig på. Att titta på en ny bil. Jag svarar att jag vill sola lite medans det är sol så jag vill inte föja med just då. Då blir han ännu surare och lägger bara på luren.
Jaha. Jag känner hur frustrationsmonstret växer inom mig.
Sväljer och fokuserar på solen.
Efter ett par timmar går jag hem till pappa och för att vara snäll följer jag med och tittar på biljäveln.
Visst, den är ny och fin, men bara därför behöver man inte köpa en bil som är stor och kombi. Vi har inget behöv för en sådan bil. Men då blir han änu galnare.
Vi åker provkör den under tystnad. Jag ägnar tiden åt att smsa istället.
Åker en sväng på Dollar Store för att köpa dammsugarpåsar. Han hittar inga och blir allt argare.
Vi kommer hem, jag lagar mat och äter. Efter maten diskar jag och går och lägger mig och somnar (jag är trots allt sjuk). Då stormar han in och skriker att jag ska diska efter mig.
Jag har gjort det, allt utom kastrullen med rester som jag ska äta lite senare.
Då bryter madness ut. Han går och sätter sig i vardagsrummer och tomskäller.
Jag somnar om.
Nu, fem timmar senare, kom kastrullen upp till diskussion igen. Jag skrek. Han skrek. Bror lämande hemmet. Snart måste jag också lämna hemmet.
It´s madness I tell you!
Madness!
tisdag, juli 04, 2006
måndag, juli 03, 2006
Roskilde 2006.
Hemma. Solbränd. Nyduschad. Kläderna i tvättmaskinen. En smärre förkylning, men det får det ha varit värt. Roskilde 2006 var som väntat fantastiskt.
- DEUS-Både fantastiskt och nostalgiskt. Jag tänkte på dig Minty under hela konserten.
- GUNS N’ ROSES-Eh. Har inte bäst före datumet gått ut för väldigt länge sedan? Jag såg någon låt men kom fram till att jag hellre ville äta.
- SIGUR RÓS-Bäst och känslosammast.
- MARTHA WAINWRIGHT-Cool men lite tråkig i längden. Bäst var självklart Bloody Mother F***cking A**hole. Tyvärr hade jag fullt upp med att äta så jag fick bara höra den på avstånd.
- DEATH CAB FOR CUTIE-Kunde varit bra, men var mest bara tråkiga live. Tönt-Amerikanska-College-rockare.
- VETO-Någon form av EMO-indie. Lät Robert Smith goes Jeff Buckley.
- MORRISSEY-Fruktansvärt oengagerat band. Morrissey själv var på ett strålande humör.
- BOB DYLAN-Var det en staty eller var det en människa bakom den där lilla, lilla synten? Dock, Dylan är ju Dylan.
- RUFUS WAINWRIGHT-För utom Sigur Rós det allra vackraste. Bäst var när han bjöd upp syster Martha på scen och de tillsammans framförde Cohens Halleluja!
- THE STREETS-Roskilde festivalen hade klart underskattat exakt hur många som ville se en blek geezer.
- BELLOWHEAD-Engelskt 11-manna storband!
- KOOP-Vissa av oss jazzade loss i solen, Silas albinumunken i skuggan.
- SEEED-Tysk dancehall med tillhörande skaka rumpa tjejer.
- TWO GALLANTS-någon form av blandning mellan berättar folkmusik och...punk kanske?
- JOSH ROUSE-Vackert i gräset.
- SILVER JEWS-Rätt så meningslöst. Åt pestopasta istället.
- PRIMAL SCREAM-Fruktansvärt oengagerat band. Roligast var när de stora, stora skärmarna vid oranga scenen plötsligt inte filmade bandet längre utan en liten man backstage som höll upp ett A4 där det med slarvig handstil stod "Englands out!". Där krossades den fotbollsdrömmen.
- TOOL-Tråkig musik, ok filmer.
- KANYE WEST-Fantastiskt! Snyggt! Publik frieri! Roligast var att få se Kanye dansa loss a´la 80-tal till Aha´s Take on me.
I övrigt var kanske det allra, allra roligaste att gå på hörlursdisco. En mängd människor som dansar med hörlurar på huvudet. Om man tog av sig hörlurarna hörde man bara folk som sjöng/skrek, ungefär som att sjunga med freestyle på huvudet. Detta var sann eufori! Måste dock varit DJ'ens konstigaste gig någonsin.
