Dilemma.

Bruce springsteen kommer till Stockholm. Biljetterna släpps i övermorgon. Kan inte bestämma mig om jag ska gå eller inte.
Det har alltid varit min dröm att få se Bruce...Med E-street band. Med Sopranos-little Steven och saxofon-Clarence.
Men nu är det i stället Bruce och the Seeger Sessions Band. En kväll av folkmusik, gospel och blues.
Vad göra?
Springsteen eller inte Springsteen, det är frågan.
Och hur kul är det egentligen att gå ensam på konsert?

Plasthandskar på.

Från och med idag arbetar jag med HIV virus, typ I.
Något nytt mitt företag aldrig har jobbat med förut.
Nu vet jag att de försöker ta ihjäl mig. På riktigt.

"Spåren pekar mot Värmland".

Svenskan skyltar på första sidan med att USA:s president George W Bush härstammar från Sverige.
Är inte detta något man bör tala tyst om?

Måndag.

Så. Jävla. Trött.

Kroppsspråk II.

Jag vet inte längre.

Så. Jävla. Låg.

Kroppsspråk I.

Visdom.

Roligare när man är två.

Vi stövlar ut ur taxin, jag slänger åt taxichauffören ett par sedlar, tänker att det är jämnt och sedan är vi hemma. Kommer in, börjar knapra i mig resterna av chilinötterna som står på mitt vardagsrumsbord. Klockan är tre halv fyra någon gång.
Jag är inte nykter, inte min vän heller och efter en tids snurrande så bäddar jag åt henne i soffan och kryper själv ner i min säng. Vi somnar nog rätt fort.
Sedan.
Pling.
Klockan är halv sex och jag är klarvaken.
Försöker intala mig att jag för fan var ute igår och borde vara trött, borde somna om.
Går inte.
Kliver upp, vandrar runt i lägenheten och ser min vän sova.
Avundsjuka.
Insomnia.
Dårskap.
Stress.
Tar mitt täcke och lägger mig i hennes fotände.
Ligger där ett tag.
Sedan somnar jag.
Och sover tungt och tryggt.
Jag sover aldrig så bra som när jag inte är ensam.