fredag, november 04, 2005

Fredagkväll.

  • Idol
  • FCZ
  • För mycket choklad
  • Ansiktsmask
  • Editering av pannkakskokboken
  • Tavel upphängning
  • Yoga
  • Städning
  • Telefonprat

Oh no, a crazy person!!!

Helgplaner.

I gruvan där jag jobbar existerar inte halvdagar. Det beror på att "det inte fungerar", som de brukar uttrycka det.
Hela världen får halvdagar, men här ska man minsann slita.
Igår överraskade dock vd oss genom att säga "det är ju helg till helgen, så vad säger ni om att sluta lite tidigare i morgon?"
Tjohoo!!! Det är vad jag säger.
Så om cirkus fyra timmar rullar jag ut här ifrån.
Tjohoo!!!
Det här är första helgen sedan Sundsvall brann som jag inte ska åka bort, få besök eller är tokigt inbokad på saker...så denna helg är det du och jag soffan. Tvn kan få vara med på ett hörn också.
Jag längtar!

Barnsjukdomar.

Dagens låt:
I'm from Barcelona - Chicken pox

Don't mess with...

Dagens humor klipp tackar vi The Xerox för.

torsdag, november 03, 2005

Stress, förkylning och lite turkiska.

Har jobbat som en dåre hela förmiddagen. Har blandat saker, fällt ut saker, satt igång instrument, suttit i möten, analyserat resultat, sprungit en maraton, pippiterat en massa, svarat ut resultat till kunder, lärt mig turkiska, skrivit protokoll och sölat cancer framkallande gel över hela mig.
En händelserik dag so far.
Dagens höjdpunkt var när vd tyckte vi skulle ta halvdag i morgon, något som annars inte existerar på det här stället.
Jag blev genuint glad. Det händer inte så ofta här.
Kastade nyss i mig två mackor till lunch och snart har jag tänkt kissa för första gången idag. Om jag hinner. Jag ska ha ett till möte snart...så jag får nog skjuta upp toalettbesöket.
Jag har stressat runt så mycket att jag tror jag spungit ifrån min förkylning jag hade i morse. Är det praktiskt möjligt att göra en sådan sak?
Eller hinner man helt enkelt inte känna efter när det är så här?

Those, those beautiful boys.

Dagens låt:
Cocorosie featuring Antony - Beautiful boyz

Rosa.

Rosa Parks har fastnat i mitt hjärta.
Den 24e oktober dog Rosa Parks, 92 år gammal.
Hon somnade lugnt in, en måndag, omgiven av nära och kära efter att ha levt ett långt liv.
Det är så det ska vara.
Den 1 december 1955 vägrade den lilla, svarta sömmerskan att lämna sin plats på bussen i Montgomery, Alabama, till en vit man.
Den lilla sömmerskan bröt mot den tidens raslagar och hennes civilkurage blev startskottet för de svartas kamp för lika rättigheter.
Rosa Parks har nu legat på lit de parade i rotundan på Capitolium.
Hon är den första kvinna i USAs historia.
Det är en hedersbetygelse som vanligen visas presidenter, framstående politiker och militärer. Och så Rosa.

onsdag, november 02, 2005

Citat: "Du är så fucked-up!"

Åh alla dessa spöken.
Jag vet inte när det kom...men sedan en tid tillbaks är det någon som har letat sig tillbaks i mina tankar...
Han fanns egentligen inte ens i dem när det hände. Inte fullt ut i alla fall.
Jag fuckade verkligen upp den grejen.
Och jag är så ledsen för det. Förlåt.
När en person äntligen är så modig, att han vågar ta chansen, så kunde jag inte hantera det. Självdestruktiviteten är bäste dräng.
När ska naturvetaren i mig förstå att naturens lagar även kan appliceras på känslor. När ska jag lära mig tänka logiskt och lita till bevisen. Istället för mina uppfuckade "bättre fly än illa fäkta"-instinkter.
Tydligen var denna gång inte den gången.

Det kommer små tankar lite nu och då. Värst var i går under Sigur Rós konserten. Musiken fick mig att tänka, människorna fick mig att se.
Minnena får mig nästan att känna.
Eller att ångra. Ångra att jag inte gjorde annorlunda.
Det borde jag ha gjort.
Jag undrar hur hösten hade varit då?

I min ensamhet googlade jag på honom. Hittade bilder. Hugg i solar plexus. Som en bilolycka, kan inte sluta titta. Måste stänga ner fönstret. Säkrast så. Inga öppna bevis för vad jag just gjort. Skam.

Åh du vackra man.
Jag undrar om du har någon nu.
Jag undrar om du tänker tillbaks på mig som den där konstiga.
Det gör du antagligen. Det har de gjort förr.
Tigern är ett randigt djur och ränderna går aldrig ur.
Så är det bara.
Det jobbiga är bara att när något aldrig blev, så undrar man. De andra gångerna. Då vet man.