Vykort.

Utsikten från mitt skrivbord på jobbet.

Fruktdrinkar är det nya ölet.

Hade en helt fantastisk kväll igår. Gick först och tränade yoga med min vän Theresia. Det var så roligt och jag kände mig så stark och vig. Det var i och för sig bara andra gången, så jag har förhoppningar om att bli bättre, men Åh, så roligt det är.
Har kanske inte fått jätte koll på den där andningen, försök själv väsa som en orm långt bak i halsen medan ni andas med näsan och har huvud i golvet och alla ben i taket. ..
Efter yogan var vi båda så uppfyllda av sundhet och lycka, att det inte riktigt gick att åka hem. Teresia var sugen på juice, så vi stövlade in på en bar i våra svettiga joggingbrallor och började beställa fruktdrink efter fruktdrink.
Theresia är även hungrig, så hon beställer in soppa och får på köpet ett ostron. Enbart detta lilla ostron blir till en upplevelse, då varken hon eller jag ätit ostron förr.
Efter ett tag kommer hennes pojkvän och en vän till honom förbi. Vi fortsätter till deras smått undrande blickar att hälla i oss fruktdrinkar, medan de lite mer normalt håller sig till alkohol. Efter en stund kommer Theresia på att hon är hungrig, igen. Och beställer in ännu mer mat. Vännen gör henne sällskap och beställer in en massa ostron och Theresia är helt hög av all frukt, så hon sitter bara och skrattar, och skrattar, och skrattar.
Och jag bara njuter av att få sitta i en stimmig bar, bland upp-piffade människor, i mysbyxor, drickandes fruktdrinkar.

Labilt läge.

Idag har jag:
*Nästan börjat gråta på jobbet
*Behandlats som om jag vore tre år av min chef
*Haft ont i magen hela dagen för jag bara väntar på att helvetet ska braka loss.

Tre timmar kvar tills jag får gå hem. Längtar.

Donnie Darko.

Vad lärde vi oss från gårdagens post? Att ingenting blir som man tänkt sig. Det blev ingen utgång med Theresia. Har isället suttit hemma i soffan och tittat på Donnie Darko.

Idag har varit en ytterst händelsefattig dag. Jag vet inte, har känt mig låg ända sedan jag vaknade i morse. Har försökt sova bort känslan hela dagen, men den satt ihärdigt kvar. Tillslut tog jag på mig jogginkläderna och gav mig ut och sprang. Efter 25 minuter av snorande och höststormar var känslan fortfarande inte borta, så då gav jag upp. Det var då jag bänkade mig framför Donnie D istället.

http://www.donniedarko.com/

Utvärdering.

För 10 år sedan:
*Fyllde jag 18 år
*Var jag svartklädd och deprimerad
*Drömde jag om att Någon skulle komma på sin vita springare och vilja ha mig
*Tyckte jag Scully i Arkiv X var tuff som snackade om DNAFör

5 år sedan:
*Åkte jag till Vietnam
*Blev jag vegetarian
* Bröt jag upp med människor som fick mig att må dåligt
*Mötte jag åter igen någon som inte ville vara med mig.

För 3 år sedan:
*Var jag arbetslös
*Flyttade jag till Stockholm
*Fick mitt första riktiga jobb
*Var jag väldigt ensam

För ett år sedan:
*Var jag arbetslös
*Fick jag mitt andra riktiga jobb
*Började jag känna att jag hittat vänner igen
*Insåg jag att jag inte är tjejen folk vill vara med på riktigt

För en månad sen:
*Kunde jag fortfarande känna smaken av sommaren
*Besteg jag ett berg
*Drömde jag åter igen om att någon skulle komma…
*Fyllde jag 28 år

Igår:
*Bakade jag en kaka
*Var jag ute och sprang
* Åt jag en polly påse
* Tänkte jag åter igen att jag önskar att man inte behövde jobba

Idag:
*Bjöd jag på kaka på jobbet
*Skrattade jag mycket
*Ringde jag min mormor
* Borde jag ha satt upp tavlor

Imorron:
*Ska jag sy om ett par jeans
*Jogga
*Dricka öl med Theresia
*Gå och lägga mig onykter

It's a celebration bitches!

Nu kickar vi igång helgen med Kanye West-Celebration!

Tjohoo!

Idag är det fredag! Även känd som Polly-dag!

Höst.

Jag vet inte vad som hänt med mig den här hösten. Har ett så stort behov av att vara ute i höstlöven och andas den där kalla jordiga luften.
Tyvärr kan jag inte vara det hela tiden. Måste sitta här instängd och titta ut på höga, gråa hus medan löven blir gulare och gulare för att till slut trilla av.
Det är en otroligt frustrerande känsla.
Den driver mig till vansinne just nu. Vill bara bort, bort här ifrån.
Försöker lösa det hela med motion. Om jag bara springer tillräckligt länge kanske jag lyckas springa ifrån den. Eller om jag bara slår tillräckligt hårt på de där mixarna kanske den försvinner.
Hittills har den inte gjort det. Fördelen med det här årstids-systemet vi har är ju att hösten snart kommer att försvinna och övergå till någon forma av grå slask de här i stockholm tror är vinter.
Då kommer jag vara så fokuserad på att överleva kylan att frustrationen kommer vara försvunnen.

Människor är inte skor.

Sitter och tittar på klockan, väntar på att tiden ska gå. Har varit så sjukt fattig senaste månaden, och är nog egentligten det denna månad också...Men löningen kom ju i måndags, så för tillfället känner jag mig rik i alla fall.
Låg och funderade igår innan jag somnade och insåg att det är tid för ett par vinterskor.
Blev så exalterad över känslan att få shoppa igen, så nu sitter jag här som ett barn i väntan på tomten inför att lämna jobbet och åka in till stan på en liten shopping spree.

Hur fånigt är det inte att känna sådan längtan, sådant pirr efter att köpa ett par skor.
Eller är det så att det är det närmsta jag kan komma känslan av att längta och få. Enda sättat att få det man verkligen vill ha är att köpa det.